TIGERFLISAN

Jag fick precis sån lust att sjunga! Sådär som jag brukade göra i de gamla goda dagarna, då jag sjöng för att det var ROLIGT. Har inte känt den känslan sen..? Ja, jag vet inte ens när! Så länge sen är det och vems fel är det? Ja, det kan väl ha något med den estetiska utbildningen i Strömsund att göra, som fick mig att inse att jag faktiskt inte kan sjunga. Nej, det är då ett sanningens ord. Där fanns det ljusglimtor i mörkret som verkligen kunde förtrolla en och... jag? Med min skrällande, gnällande, hemska röst!

Så istället för att sjunga så gjorde jag något som alla kan lära sig, jag lärde mig spela piano. Där spelar man efter noter och ackord, där låter allt likadant hela tiden och det finns ingen som dömer en, annat är det med sång. Där är det ständigt bedömning och kommentarer som sprids, no matter what! Det spelar ingen roll om du sjunger på Broadway eller om du står hemma framför spegeln, förr eller senare kommer det alltid någon med en kommenatr, en åsikt.

Även om piano spelas efter noter och ackord och inte är dömande, så kan jag ju inte påstå att jag direkt följer anvisningarna, nej, jag spelar efter min egna känsla jag, sen skiiter jag i om det låter bra eller dåligt för i mina öron låter det bra och jag blir ett med musiken., med pianot!

Puss

Nu är min debut för nollningen gjord och den resulterade i tårtbak + välkomstfesten på Blue Moon Bar, och vilken kväll! Ja, jag säger då det, vi kramaoiter, vi är allt något utöver det extra!
Nu undrar ni säkert alla varför vi bakade en tårta som förfest? Jo, jag ska berätta.

Det är ju så att alla vi rebeller, gangsters och geeks i både KRAMA och INFERNO skulle baka en varsin tårta. På denna tårta skulle vi även göra en logga som om möjligt skulle bli loggan som ska tryckas på alla t-shirtar till nästa år, osv. Man kunde alltså vinna pris för bästa logga, bästa smak och finaste tårta (tror jag..?) Måste säga att vår tårta, the rebels tårta, den blev så lik en tårta på ett barnkalas som du kan komma! Jajemen, vi hade införskaffat marängbottnar och emellan hade vi grädde, bananer och chokladsås, sen byggde vi tre våningar och sen sprejade vi tårtan med grädde, satte på en massa chokladgodisar, geléhjärtan och fruktnappar som skulle likna en sol. Som grädden på moset toppade vi med röd geléfärg! (WOW, jag säger då det, wow!) Tårtan blev kanonbra och väldigt (väldigt!) fin! ^^

Väl färdiga med tårtan så drog vi rebeller mot alla andra på Campus II där bedömning av alla tårtorna skulle äga rum samt förfesten. Och kan ni tänka er! Vår tårta vann priset för bästa (bästa!) smak! WOW!!!!!!! Det var verkligen över förväntan och jag måste säga att juryn som smakade vår tårta måste ha haft något fel på sina smaklökar, för så mycket socker kan väl ingen tåla! (Det var kanske därför de var så hyperaktiva på Blue Moon Bar senare under kvällen?). Jaja, men det var ju hur coolt som helst ju!

Efter förfestande i några timmar drog vi in till Blue Moon Bar och shakeade loss på våra ass! Vevade med armarna i luften, skrek av glädje, dansade hela natten och ja, stämningen var på topp, jag var på topp! :) Jag, Gabriela (med ett L) och Linda ägde fan dansgolvet där vi stod och dansade för fulla puckar, jajemen, så var det! Sen kom höjdpunkten på kvällen asså, MARKOOLIO uppträdde och kan ni gissa? Han körde bara gamla låtar så som ROCKA PÅ, MILLENIUM 2, MERA MÅL, Åh åh åh!!!! Jag fick nostalgi från när jag var 10 år och hade mina väggar prydda med en massa massa markoolioaffischer och när mitt gips låg framme på ett bord som en prydnadssak bara för att jag hade hans autograf på det! Och det bästa av allt var att jag fortfarande mindes ALLA texterna, woho! :)

Kvällen var hur rolig som helst! Fler sånna kvällar, tack! :)

Puss

Stora, duktiga Emelie har börjat på Universitetet i Karlstad och hon trivs inte överhuvudtaget!
Egentligen är det väl fel att säga efter bara tre dagar, om man ens kan säga det! Två stycken föreläsningar har det blivit + en introduktion + en redogörelse från Christer om vad vi visuella elever ska syssla med under våra tre år, så nej, vi har inte haft alls mycket skoltid faktiskt, det är på ett sätt synd för man har inte lärt känna någon. Visst, man pratar med folk, men känner man någon? Nej.

Igår var vi i alla fall till Boda Borg, vi i KRAMA. Det var faktiskt jätteroligt! Å gud så många nya och roliga banor de har gjort! Jag måste säga att den häftigaste var The Mission (och ja, de spelade Mission: Impossible-låten). I första rummet kom man in som i en gränd där det fanns ett ventilsystem och en silverdörr. Man skulle titta på tv-skärmen som fanns bakom den dörren och där skulle man få reda på vad det var man skulle göra för uppdrag. Först skulle man larma av ventilationssystemet, sen skulle man krypa igenom det, därefter kommer man till ett rum med en vakt och en övervakningskamera med laser, om lasern känner vid rörselse så bryts det och man får börja om igen. Man skulle ta sig fram genom runmmet och gömma sig bakom pelarna som finns, sen skulle man larma av dörren med en kod. Därefter skulle man gå igenom och ta sig fram rätt väg för att inte larmet skulle gå och där skulle man finna juvelerna. SKITHÄFTIG BANA! Kändes som värsta action-filmen! :)

I morgon är det tårtbak och sen på kvällen Blue Moon Bar med alla andra studenter, jippiiiii!!!! :)
Så nu ska jag sova så att jag orkar slå klackarna i taket i morgon!

Puss

Jag står faktiskt inte ut så jävla mycket längre, nu är gränsen nådd!
Min hals dödar mig, det är så tångt som ett knappnålshål, jag kan inte svälja! Vilket betyder att jag inte kan äta, vilket betyder att jag blir jävligt hungrig, vilket betyder att jag mår jävligt illa! Min rygg dödar mig! Det känns som att det far in en kniv i ryggen, in och ut och bara hugger, hugger, hugger! Att sitta ner är värdelöst för det gör ont, att ligga ner är också värdelöst för det gör ont, men att vara uppe och gå det tar fan priset! Det är en nästan döden-upplevelse och vet ni? Jag orkar inte mer!

Mina ben värker, de har domnat bort, jag känner dem knappt. Det jag känner är en ihärdande smärta, som om det var någon som drog i mina ben och aldrig slutade. Eller som att ställa sig i en tunna med isvatten, först gör det så ont på grund av kylan och sen domnar man bort, ja, så känns det. Jag orkar inte mer!

I morgon börjar jag skolan och jag hoppas vid min gud att det är bättre då!
Till min tröst har jag ju att jag börjar 14:15, så jag hinner få igång min kropp.

Killing me softly, with this PAIN!

Eller döda mig snabbt så att jag blir av med smärtan, gör någonting! För jag orkar fan inte mer!

Jag är sjuk, igen...
Och jag är förbannat jävla trött, detta gillas inte kan jag kommentera!
Alex börjar skolan i morgon, jag på tisdag, måtte jag bli frisk.
För just nu känns det som om Thor är inne i mitt huvud och bankar med sin hemska hammare, usch usch...

Måste sova, kanske hjälper en aning i alla fall.

Men det är väl typiskt?

Fan va jag är less på skrik, och skrik och ännu mer skrik!
Å jag är så in i helvete jävla less på allt regn som kommer ner och på alla idioter och på folk som bara klagar och klagar och skriker och springer runt å ja, som gör mig vansinnigt förbannad!
Jag är så in i helvete jävla less på att folk aldrig lyssnar och på att folk känner att de måste ha någon omkring sig hela tiden, fy fan...

Nu är jag hemma från allt vad roligheter är!
Jag är hemma från SM-veckan som jag har längtat efter hela sommaren och jag är hemma från landskampen som jag också har längtat efter hela sommaren, vet ni hur jävla tomt det känns?
Här har man gått och längtat och längtat, tränat och tränat, längtat lite till, men bara på några få timmar så är allt över!

Landskampen var verkligen hur jävla rolig som helst!
Jag trodde faktiskt att det skulle bli riktigt tråkigt, bara för att alla som varit iväg tidigare år sagt att det är så mycket tråkigare att tävla i Sverige, om man jämför med Danmark. Jippi! Tänkte jag. Jag kommer verkligen få en superrolig helg! MEN... Man har så jävla fel ibland! Jag vet faktiskt inte om jag hade roligare i Danmark eller i Sverige, det går nästan inte ens att jämföra, de var roliga på sitt sätt men ändå så galet roliga! Det som var sämre med det ena var bättre med det andra och tvärtom, ja, ni förstår.

Jag tycker i alla fall att vi hade galet roligt!
Vi bastade, hade vattenkrig. Till saken hör att det var Johan som började (vem annars?). Efter fem minuter i bastun så tar han tag i min handduk och dränker den i en hink med iskallt (ISKALLT!) vatten och därmed hade jag en dyngsur handduk som förblev så hela helgen. Så tack! Tack Johan för den otroligt hjälpande handduken! ;)
Annars hade vi också kapsylkrig efter att vi ätit färdigt på banketten och satt och snackade, det var killarna riktigt dåliga på må jag säga, trots att de har en fördel mot oss tjejer! Det blev i alla fall 3-0 till mig, det var inte riktgit Joels grej det där med att kasta kapsyler innanför tröjan på folk ^^ Efter banketten spelade vi kort med danskarna och lärde dem "HEJ KNEKT!" och "BUBBLAN", jag måste säga att det lät riktigt roligt när de skulle säga "God dag dam", det blev mest en gröt!

Men åh, så galet roligt vi hade hela helgen! Jag längtar redan tills kvalet nästa år för folket som alltid är med är så jävla roliga och så underbara människor! Åh ^^

Kanske orkar skriva mer ingående om både landskampen och SM-veckan, men inte nu!
Jag måste packa (shit, jag MÅSTE packa!) För jag flyttar ju snart till Karlstad och Charlestown ^^

Puss

Vet ni vad det slog mig när jag vaknade nu på morgonkvisten?
Ja, det är ju så fånigt att man inte har tänkt på det innan, men det blir väl så när man har mycket att göra antar jag. När man planerar och tränar och tävlar och planerar lite till och packar och står i, ja då glömmer man helt enkelt bort.

I alla fall så slog det mig att jag och Alex kommer bli sambos ju och det fick mig att tänka på hur vuxet det låter!
Nu kan man inte längre säga:
- Det här är Alex, min pojkvän.
Nej nu får man istället säga:
- Det här är Alex, min sambo.

Ja, det låter helt klart betydligt mer vuxet och helt klart mycket bättre tycker jag!

Nej nu måste jag packa, om jag orkar...

Pusselipuss puss!

Att koka kola är jobbigt!
Det är ju så himla svårt att få den sådär perfekt. Den får inte vara för hård för då får man ont i tänderna, men den får heller inte vara för mjuk för då går den ju inte att skära i, t.ex. Ja, vilka bekymmer man har!
Det handlar om sekunder! Skulle jag ta kulprovet 10 sekunder för sent så hinner den stelna något så gruvligt, allting handlar om tajming och det är det som gör det så störigt!

Åh, nu blev den sådär misslyckad.
Den blev en aning för hård, jämt bara lite, men i alla fall! Hade jag bara varit liiiite snabbare så hade det gått galant, men ja, vad gör man?

Jo man äter upp kolan och ser glad ut! (Skulle det ryka en tand så är det inte så mycket att göra åt!)
Haha, nej så hård blev den inte. Jag får helt i enkelt gå och njuta av det nybakade brödet och den varma kladdkakan som väntar på mig i köket.

Ciao!

Jag är helt slut, helt färdig!
Nu har jag tävlat varje dag ända sen i tisdags. Ja, jag har alltså tävlat tisdag, onsdag, torsdag, fredag, och lördag. Som om inte det vore nog så lutar det mot att jag sticker till Eda i morgon för att skaffa mig ett sportskytteresultat att sätta på rankinglistan, oj oj.. Jag skulle kunna somna nu, precis nu, här vid datorn.

Värme sliter på kroppen och koncentration sliter på huvudet, ja, så enkelt är det.

Nej usch, jag orkar inte. Jag måste iväg och sova en stund.

Puss

Emelie Larsson is going to Jönköping and the SM-week. :)

She's leaving in a few minutes and she just wanted to say good bye, and have a nice flight! (If you're planning to leave Sweden of course)

Love you guys, bye!

And hey!

Wish me good luck! :)

Dags för att prata om den andra stjärnan och det är ingen mindre än Amanda Sundin.

Asså, denna människa, denna människa!
Vart ska man börja?

Jo, jag kan börja med att berätta för er alla om min första skoldag i Strömsund. Jag kommer ju från Värmland och har väl inte direkt tänkt på hur vår dialekt låter, den är ju så naturlig liksom. Amanda är i alla fall den första som kläcker ur sig denna dag:

- Emelie, är du norsk?

Ja, vad säger man då? Är jag norsk, skämtar de med mig? Det hör du väl att jag inte är, jag låter ju precis som alla andra. Hör de dåligt eller är det något konstigt med alla jämtlandsbor?

- Nej nej, säger jag lite försiktigt. Jag kommer från Hagfors, det ligger i Värmland.

Det jag hör till svar är en stor kör som säger "Aha, ja då förstår vi", jaså, vilken tur!
Ja, det var första kommentaren och meningen jag fick från Amanda Sundin och så inleddes vår resa tills där vi är idag.

Ja, jag glömer aldrig när hon skulle fota mig första gången!
Jag minns att jag var så nervös, jag hade ju ingen aning om hur hon ville ha bilderna, vad hon sökte liksom. Det enda jag visste är att hon hatar när man posear på kort, vad tror ni jag gör? Just det. Jag tänkte att nu blir det väl en massa massa bilder som hon kommer hata, men vad jag har förstått så älskade hon en massa av de där bilderna, vilket gjorde att vi fotade en andra gång längre in i framtiden.

Egentligen hade vi fotat varandra innan, mest på lek. I ettan begav jag mig hem till henne en vårdag och det slutade med att vi låg på golven och tog kort på varandra, det var givetvis efter att vi stått i soffan, på bordet, spelat död och gud vet vad.
Det slutade väl med att vi hade tagit en 250 slarviga fjantkort, men kul var det! Det var förresten när Amanda var sådär skrikigt röd färgad i håret ni vet, sådär coolt! :)

Sista året tycker jag att vi hade fruktansvärt galet roligt! Åh gud, jag tycker vi hade det askul på ölbrännbollen, allt var helt galet och helt jävla underbart roligt! GALET! Och jag har berättat det förut, men det kan berättas igen. Jag glömmer aldrig när Amanda skulle klättra in genom mitt fönster den kvällen. De sitter ju ganska högt upp så det är klart att det är svårt att komma in igenom dem. Amanda klättrade in, osmidig och klumpigt (vi var ju packade trots allt) Utan att vare sig hon eller jag märker det så välter hon ut en ölburk, en HEL ölburk. Några minuter senare så frågar jag:
- Vart tog min öl vägen?
- Jag vet inte, säger Amanda. Vi glömd den säkert ute! xD

Nästa morgon när jag kommer tillbaka (sov hos älskling) så möts jag av en fruktansvärt illaluktande doft! Jojomen, är det inte sur öl som luktar så säg! Jojomen, där hade min öl klistrat sig fast på fönsterbrädan, på golvet, på tapeterna och på min lampa. Jag (bakis som jag var till råga på allt!) var tvungen att städa, och spinga iväg stup i kvarten, ja ni fattar.
Ja, det där var ju bara ett av mina och Amandas äventyr! ^^

Nej, människan är galen och underbar!
Hon strålar av energi, hon strålar av inspiration!
Hon får verkligen min dag att bli ljusare, hur tråkig den än är! Och vet ni, Amanda är en sån som förstår, hon förstår hur människor mår och om hon ser att man inte vill ha någon som hänger efter en så accepterar hon det och låter det vara,

Amanda förtjänar detta inlägg för att hon alltid får mig att skratta, oavsett vad! Hon får mig att vilja bli något mer, något större och vet ni? Amanda är människan som jag alltid vill ska finas vid min sida.

Hon är ju så bra på saker som att färga ens hår! Eller vara med när man köper sin första tandkräm, ni vet jag flyttar ju snart så det vore bra om hon kunde vara med när jag köper min första, hm, diskborste? xD Jaja, ni fattar.

Amanda, du är guldvärd och förtjänar all lycka i världen!
Glöm inte att du ska vara brudtärna på mitt bröllop!

Älskar dig vännen <3

Åh, i morgon åker jag till Jönköping och mot SM-veckan! :)

Det ska bli så fasligt roligt att tävla igen! Det var ju senast för två veckor sen, men i alla fall, det är ju det roligaste som finns!

Måste börja packa, usch. Det är tråkigt att packa. ännu tråkigare att packa upp alltsammans när man kommer hem igen, ja usch å fy å blä.. Men jag ska ju till Jönköping så det gör inte så mycket, tralalalalala!

Sen veckan efter det ska jag dra mig ner mot Kristianstad för att skjuta landskampen mot Danmark, det ska också bli förjävla roligt! Tycker dock att vi fått ganska lite information från ledarna, förra året fick vi ju en jävla massa!
Jag undrar ja om vi ska ta med oss svart kjol och vit skjorta?
Om vi ska ha bankett överhuvudtaget?
Ska jag ta med pikétröjan som det står sweden på?
Nya overaller får vi ju när vi kommer dit, vilken tur! De som vi hade förra året är så fula, de som vi får u är mycket snyggare! ^^

Jaja, solen skiner faktiskt så jag ska gå ut och fortsätta steka :)

Puss

Jag tycker att jag klarar mig riktigt bra nu faktiskt.
Det kommer stunder (alltför ofta!) då jag måste shoppa, bara shoppa shoppa! Jag blir så jävla mycket lyckligare när jag har hittat det där fyndet eller den där dösnygga klänningen eller de läckra klackarna och jag kommer hem och testar en massa. Jag är dock inte lika lycklig nästa dag när jag märker att det har försvunnit en massa pengar, igen...

Men nu har det faktiskt gått ett tag och jag har inte ens suktat efter att få gå in i en affär på rean och handla en massa, nej, det känns som om jag prioriterar andra saker just nu och därför undviker jag affärer.
Självklart längtar jag efter att shoppa och ha en massa pengar att spendera, men det känns liksom inte så jävla nödvändigt just nu, visst är det konstigt?

Att jag, Emelie Larsson, säger något sånt!
Jag som skulle kunna shoppa varje dag om jag hade resurser för det, vilket jag inte har...

Åh, jag önskar att jag var rik!
Jag önskar att jag kunde spendera en massa pengar på sånt som jag tycker är roligt.
Jag skulle shoppa loss i kläder, skor, väskor, accessoarer, inredning, nya skyttekläder, jag skulle även spendera pengar i en resa! Långt långt bort.. Åh, give some money and luck!

Jaja, drömmar får man väl ha?
Önskar att de slår in en vacker dag, och det gör dom, om man bara tror.
Som berättaren säger på julafton på Kalle Anka i slutet när de tittar mot stjärnan och sjunger "Ser du stjärnan i det blå". Mmm.. tro är något man gör i kyrkan, men jag kan ju unna lite tro å mig själva också. :)

Jag ska fan spela på lotto nästa vecka, hur ska jag annars kunna bli rik om man inte satsar lite?
Det är ju inte direkt så att pengarna hoppar upp på trappen och plingar på dörren.

Puss

Okej!
Nu är det närmare två månader sen jag tog studenten och vad var det jag lovade då?
Jo, att jag skulle skriva om människor som har påverkat mig.
Nu har det gått en jävligt lång tid och jag har inte skrivit om en enda person. Då kanske ni tänker att jag inte påverkats av någon, FEL. Jag har påverkats av en massa massa folk, men det är de som jag skriver om som förtjänar de största stjärnorna.

Först ut blir Weronica

Vet ni att den här människan är en av de första som jag träffade när jag hade flyttat till Strömsund för tre år sen. Jag bekantade mig ju snabbt med Amanda och Julia till exempel och Weronica var ju en av deras kompisar. Jag minns när vi alla var på Kefas, drack choklad och te, åt en massa massa kakor och bara snackade och det var så himla mysigt!

Weronica förtjänar en stjärna för att hon, till skillnad från en jävla massa folk, vågar stå för vad hon tycker, hon bryr sig inte om vad andra tycker eller tänker, det är i alla fall den uppfattningen jag har fått om henne. Dessutom är hon ärlig och hur många är det i dagens samhälle?

Sen så blir man ju så glad när man är med människan!
Ja, hon kan verkligen få en hel armé att skratta! Som till exempel när vi hade Jossans barnkalas. Då skrattade jag hela tiden för att hon berättade en massa kul! Vi blåste ballonger och målade en massa ansikten på dem, haha!

Men gud, ni ska veta vad jag grät när jag stod där på studenten i spöregnet!
Weronica kom fram till mig och gav mig en jättefin röd blomma (jag och namn på blommor går inte riktigt ihop, så jag vet inte va den heter..) Men i alla fall. Så stod vi där och helt plötsligt börjar hon gråta jättemycket! Jag blir ju så till mig och säger att  hon inte behöver vara ledsen. Vet ni vad hon säger då?

- Jag beundrar dig så mycket Emelie och jag vill att du ska veta det!

Då kunde inte jag hålla mig längre utan brast ut i gråt och tårar!
Det var så fint sagt! Det var mer än fint, det var ju helt makalöst!

Såhär i efterhand har jag fått höra (av andra människor som känner henne väl) att hon har jättesvårt för att säga sånt till människor och att det krävs mycket av henne för att hon ska göra det, så tack! TACK Weronica för att du inte var rädd och för att du gjorde det som du ville.

Därför förtjänar du ett eget inlägg, för att du vågar vara modig och för att du får mig att le, skratta, gråta, ja, allt!
Ett stort plus är ju att du är lika kläd och skogalen som jag är! Vilket får mig att undra varför vi aldrig har shoppat någon gång tillsammans?!

Tack vännen, för att du finns ♥

Idag är jag barnvakt.
Mamma och pappa har begett sig iväg på bröllop, värdar är vad de ska vara under kvällen, passar dem perfekt!

Var iväg och tränade lite förut och på de korta tio minuterna som det tar att åka dit så hann bruden ringa mamma endast fyra gånger, jajemen! Då kan ni ju tänka er att de faktiskt pratade lite emellan där också. Nej, det var rena heta linjen på mammas telefon då.

Det är hårt att vara barnvakt, speciellt när de vill ha uppmärksamhet hela tiden!
Ska i alla fall gå och se på film med henne nu, det är väl det minsta man kan göra så kanske hon slutar tjata. Sen ska jag laga mat! :)

See ya!