TIGERFLISAN

Dags för att prata om den andra stjärnan och det är ingen mindre än Amanda Sundin.

Asså, denna människa, denna människa!
Vart ska man börja?

Jo, jag kan börja med att berätta för er alla om min första skoldag i Strömsund. Jag kommer ju från Värmland och har väl inte direkt tänkt på hur vår dialekt låter, den är ju så naturlig liksom. Amanda är i alla fall den första som kläcker ur sig denna dag:

- Emelie, är du norsk?

Ja, vad säger man då? Är jag norsk, skämtar de med mig? Det hör du väl att jag inte är, jag låter ju precis som alla andra. Hör de dåligt eller är det något konstigt med alla jämtlandsbor?

- Nej nej, säger jag lite försiktigt. Jag kommer från Hagfors, det ligger i Värmland.

Det jag hör till svar är en stor kör som säger "Aha, ja då förstår vi", jaså, vilken tur!
Ja, det var första kommentaren och meningen jag fick från Amanda Sundin och så inleddes vår resa tills där vi är idag.

Ja, jag glömer aldrig när hon skulle fota mig första gången!
Jag minns att jag var så nervös, jag hade ju ingen aning om hur hon ville ha bilderna, vad hon sökte liksom. Det enda jag visste är att hon hatar när man posear på kort, vad tror ni jag gör? Just det. Jag tänkte att nu blir det väl en massa massa bilder som hon kommer hata, men vad jag har förstått så älskade hon en massa av de där bilderna, vilket gjorde att vi fotade en andra gång längre in i framtiden.

Egentligen hade vi fotat varandra innan, mest på lek. I ettan begav jag mig hem till henne en vårdag och det slutade med att vi låg på golven och tog kort på varandra, det var givetvis efter att vi stått i soffan, på bordet, spelat död och gud vet vad.
Det slutade väl med att vi hade tagit en 250 slarviga fjantkort, men kul var det! Det var förresten när Amanda var sådär skrikigt röd färgad i håret ni vet, sådär coolt! :)

Sista året tycker jag att vi hade fruktansvärt galet roligt! Åh gud, jag tycker vi hade det askul på ölbrännbollen, allt var helt galet och helt jävla underbart roligt! GALET! Och jag har berättat det förut, men det kan berättas igen. Jag glömmer aldrig när Amanda skulle klättra in genom mitt fönster den kvällen. De sitter ju ganska högt upp så det är klart att det är svårt att komma in igenom dem. Amanda klättrade in, osmidig och klumpigt (vi var ju packade trots allt) Utan att vare sig hon eller jag märker det så välter hon ut en ölburk, en HEL ölburk. Några minuter senare så frågar jag:
- Vart tog min öl vägen?
- Jag vet inte, säger Amanda. Vi glömd den säkert ute! xD

Nästa morgon när jag kommer tillbaka (sov hos älskling) så möts jag av en fruktansvärt illaluktande doft! Jojomen, är det inte sur öl som luktar så säg! Jojomen, där hade min öl klistrat sig fast på fönsterbrädan, på golvet, på tapeterna och på min lampa. Jag (bakis som jag var till råga på allt!) var tvungen att städa, och spinga iväg stup i kvarten, ja ni fattar.
Ja, det där var ju bara ett av mina och Amandas äventyr! ^^

Nej, människan är galen och underbar!
Hon strålar av energi, hon strålar av inspiration!
Hon får verkligen min dag att bli ljusare, hur tråkig den än är! Och vet ni, Amanda är en sån som förstår, hon förstår hur människor mår och om hon ser att man inte vill ha någon som hänger efter en så accepterar hon det och låter det vara,

Amanda förtjänar detta inlägg för att hon alltid får mig att skratta, oavsett vad! Hon får mig att vilja bli något mer, något större och vet ni? Amanda är människan som jag alltid vill ska finas vid min sida.

Hon är ju så bra på saker som att färga ens hår! Eller vara med när man köper sin första tandkräm, ni vet jag flyttar ju snart så det vore bra om hon kunde vara med när jag köper min första, hm, diskborste? xD Jaja, ni fattar.

Amanda, du är guldvärd och förtjänar all lycka i världen!
Glöm inte att du ska vara brudtärna på mitt bröllop!

Älskar dig vännen <3