Mina drömmars mål

Jag har gått hemma nu i några veckor och när jag först bestämde mig för att hoppa av universitetet hade jag panik. Stor panik, panik som gör att man knappt kan andas för att man känner ångest.
Alla mina nära, verkligen alla, sa att jag skulle sätta mig ner och fundera på vad jag vill göra med mitt liv. När jag hörde det blev jag rädd, för jag hade ju ingen aning! Så hur skulle jag kunna lista ut det?
Jag blev rädd för att det kändes som om tiden sprang iväg ifrån mig, som att jag bara blev äldre och äldre, och det är ju sant i och för sig, men ni förstår känslan? Jag vägrade sätta mig ner och strövade bara omkring i hopp om att det vara skulle komma till mig.

Om någon hade sagt till mig just vid det tillfället att du kommer att veta vad du vill göra i framtiden, då hade jag skrattat åt dom, jag hade inte trott dom för en sekund! För man får alltid höra alla vuxna:
- Åh, vad roligt det var när man var i din ålder. Gud, jag vet precis vad jag skulle göra om jag fick leva om mitt liv.
Jag tycker inte om att höra det, det svider, det bränner, det gör ont när man själv inte vet vad man vill och man får panik för man vill inte bli en av dem, man vill inte bli den som kastade bort sitt liv och som inte tog tag i sina drömmar i tid. Jag vill inte vara den som sitter där om tjugo-trettio år och tänker tillbaka på allt jag inte gjorde som jag hade chansen att göra, jag hade ju alla möjligheter i världen!

Men vet ni? Jag vet vad jag vill göra nu.
Jag vet det och det är en väldigt befriande känsla måste jag säga!
Jag vill bli modestylist. (VÅGA skratta!) Jag har alltid älskar kläder, skor, väskor och accessoarer, så länge jag kan minnas! Och jag minns hur jag och mina kompisar brukade tömma min garderob varje gång vi lekte och sätta ihop olika klädkombinationer och nu när jag tänker på det så har det varit uppenbart hela tiden!

Jag vill bli modestylist, steg ett avklarat.
Steg två - hur gör man? Hur in i helvete gör man för att bli modestylist?!

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0