Staka mig hit och staka mig dit!

Idag har jag varit jätteduktig! :)
Dagens väder gjorde att jag redan tidigt på morgonen kände mig glad och pigg. Solen lyste och det var inte särskilt kallt, vilket gjorde att jag fick lust att göra något roligt idag!
Så.. efter lite om och men så kom jag och Alex fram till att vi skulle ut och åka längdskidor! (Ja, jag och längdskidor går ju inte sådääär bra ihop om man säger så!) men i alla fall. Efter flera ton av kläder så begav vi oss ner till Rotnäset för att åka i spåren, det här var andra gången som jag stod på ett par längdskidor om man bortser från när jag var liten och ja, det märktes! Redan i första backen fick jag problem med att ta mig upp, men egen som jag är så kämpade jag mig upp för backen med världens mjölksyra i armarna. Men väl uppe var det nedförsbacke, något jag fasade för då det inte gick allt så bra sist jag åkte i en lång och brant nedförsbacke. (Vi kan väl säga såhär att jag tyckte att det gick på tok för fort och att jag var rädd att jag skulle köra in i ett träd så jag kastade mig åt sidan och stukade nästan handleden) men idag, till min stora förvåning, så var det inte en förskräckelse som jag hade kommit ihåg att det var, tvärtom! Helt underbart med lite fart! :)

Efter någon kvart eller så, så fick jag ju in stavtekniken som spred sig nedåt till mina ben också och sen kunde man ju tro att jag hade varit proffs i sju år eller nåt! (I alla fall i mina drömmar!)
Men dessa uppförsbackar, dom var inte roliga. Det var inte för att det var jobbigt som de var tråkiga utan mest för att jag kände mig så kass när jag skulle åka i dem! Jag bara gled bakåt och bakåt, jag var arg och svor och mössan gled ner och det blåste och jag var trött i armarna och jag var helt enkelt bara så jävla förbannad! Och tror ni att det blev bättre när Alex bara stod och skrattade åt mig, eh.. NEJ!

Men, han var ju ganska så söt när han stod där i slutet av backen och log sådär sött som bara han kan. :) Stod där och väntade på mig och när jag väl var uppe så gav han mig en puss och kommenterade efter varje backe att han tyckte att det var jätteroligt att jag hade vågat sätta på mig dessa skidor och följt med honom ut för att åka. :)
Kunde faktiskt hålla med om att det var ganska så snällt och gulligt gjort av mig då han vet att jag är kass på skidåkning, men han tyckte i alla fall att jag var jätteduktig, då blev jag glad. :)

I slutet av vår åkning återstod bara mördaren! Den jättejättelåååååååånga uppförsbacken!
Alex sa att vi kunde ta av oss skidorna och gå upp, eh, nej.. inte ens ett alternativ!
Här var det hårdträning som gällde och jag ska vakna med träningsvärk i morgon efter allt slit jag har gjort idag! Jag stakade och stakade och stakade, och flåsade och flåsade och flåsade, och svettades och svettades och svettades och kämpade och kämpade och kämpade och tog i allt jag kunde i det sista av backen och ja, äntligen! Jag var uppe! Framme, färdig för dagen, HURRA! :)

Det var faktiskt skönt att åka skidor idag, och det kan ju bara bli bättre och bättre om jag fortsätter åka, så jag tror att jag och älskling ska åka i morgon också ifall det är fint väder, för han vill det och jag vill bara bli bättre helt enkelt! :)

Puss // Ems ♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0