TIGERFLISAN

Jag är så jävla stolt över mig själv!

Idag har jag haft mitt tal i Nationella Svenska.

Trodde jag skulle dö innan.
En timme innan började det. Bultandet som ökade, skakandet som gjorde att jag spände alla mina muskler, det dimmiga framför mina ögon, darrandet i benen, den paniken och prestationsångesten jag kände, allt fanns där.
Jag trodde seriöst att jag skulle spy innan. Det kändes som att jag skulle börja gråta innan för att jag var så jävla nervös!

I klassrummet.
Antonia började med sitt tal som var hela sex minuter långt. När hon var klar så kände jag att jag aboslut inte kunde hålla mitt tal för jag tyckte att hennes var så bra och roligt, hur fan skulle jag kunna mäta mig med det?
Som tur var så skulle Oscar hålla sitt tal efter Antonia. Förväntade mig inget storartat och det fick jag inte heller. Så när Oscar väl hade haft sitt tal så började jag skaka ännu mer. (Helst av allt hade jag bara velat springa därifrån!) Men, jag tog ett djupt andetag, samlade mitt mod och klev fram till "Talarstolen". (Här kändes det seriöst som att jag skulle spy rakt ut!) Jag började mitt tal:

- Mina föräldrar röker dagligen, det gör jag med, Det har jag gjort nu i nio månaders tid, men det är väl inge konstigt? Mina föräldrar röker ju hela tiden, så varför skulle inte jag få göra det?
Mina föräldrar dricker alkohol dagligen, det gör jag med. Det har jag gjort nu i snart ett år, de märker ingenting, men det är väl inge konstigt? Mina föräldrar dricker ju alkohol hela tiden, så varför skulle inte jag få göra det?
Mina föräldrar slår mig dagligen, jag slåss också. Jag slår oskyldiga människor utan någon anledningen, men det är väl inge konstigt, mina föräldrar slår ju mig hela tiden, så varför skulle inte jag få slå andra människor?

Våra föräldrar är mer än bara föräldrar, de är våra vägledare, våra förebilder.

Det var inledningen på mitt tal och jag trodde seriöst att jag skulle skaka sönder när jag höll det!
Efteråt kändes det som att jag pratat i två minuter eller nåt för det kändes som att jag pratat så jävla fort! Bosse (vår lärare) tar tid på alla tal då alla tal ska vara runt 5 minuter. När jag var färdig så hade jag pratat i 4 minuter och 58 sekunder, alltså bommade jag med två sekunder, men det var ganska så perfekt tajmat måste jag säga! (När jag övat hemma har det tagit 5,20 eller nåt.)

Innan talet hade jag sagt till Bosse hur jävla nervös jag var, så efter att jag var klar så frågade han klassen:
- Var det någon som märkte att hon var nervös?
- Aboslut inte! Svarade alla i kör. (Då kändes det väldigt betryggande och jag kände mig lite som Peter Haber när han fick scenskräck!)

När jag var färdig så släppte allt!
All panik och all ångest flödade bort och då brast det, jag var bara tvungen att släppa ut det.

Alla sa att talet var jättebra! :)
Efteråt fick jag även en kram av Julia och Lina för de tyckte att jag var så duktig, tack ni underbara människor! <3
Dessutom så fick jag världens finaste sms av Amanda, tack vännen! <3

Nu känns det så jävla skönt att jag gjort talet!
Nu kan jag bara ta det lugnt och njuta av påsken utan att ha det där som gnaver mig i nacken, hallelujah!

Puss // Slem :)