Andra september

Det är riktigt riktigt kallt ute och jag känner bara: Nä... jag orkar verkligen inte åka ut och lägga mig på den kalla asfaltsmarken ute vid skjutbanan och träna i några timmar, jag orkar verkligen inte, men jag måste. Jag bara måste. Folk som aldrig har hållt på med sport eller liknande de förstår inte det där, de förstår inte varför vi måste träna, ni gör väl vad ni vill brukar de tänka, och det är sant till viss del.

Jag vill kanske inte träna idag fast jag måste, men jag vill vinna och det är därför jag tränar. Jag vill vara bäst och det är därför jag åker ut och tränar flera timmar i 10-12 grader, och allt är värt det, precis allt när jag står på prispallen och har vunnit, då njuter jag och jag får tillbaka allt som en stor stöt, som en blixt av njutning! Jag har åstadkommit något med träning och med min kropp, min styrka och mitt psyke och det är värt precis och det är det som gör att jag fortsätter, känslan man får när man blir belönad med det vi alla kämpar för.

Guld, första plats, medaljer, bra reslutat, bra känsla, ännu mer guld, guld, guld!

Med det sagt var det inte mycket mer än att sätta på sig understället och ta med Edvin och åka ut och skjuta.

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0