Hur vet man vad som är rätt?

Hur vet jag att jag kommer vara samma person hela mitt liv?
Hur vet jag om jag kommer älska samma personer resten av mitt liv?
Hur vet jag om jag ens överhuvudtaget kommer att göra något stort av mitt liv?!


Jag har så många frågor, frågor jag vill ha svar på! Är det för mycket begärt?
Jag vet inte vad jag ska göra.
Har ni tänkt på att man ofta tar saker för givet?
Alla möjliga saker, men en dag så är det slut, en dag så finns det inte mer, varf´ör ska det behöva vara så?
Varför kan inte alla få vara lyckliga?

Det är ganska underligt faktiskt när man tänker på det... Hur allt kan förändras på en sekund!
Hur allt du äger och har kan tas ifrån dig innan du hinner blinka!
Vad tänker du nu?!

Jag är inte dum, jag är rädd...

Jag är rädd att förlora allt jag älskar, jag är rädd att allt bara är en dröm som jag kommer vakna upp ur vilken minut som helst och inse att det inte var mer än en sagolikt vacker dröm!
Jag är rädd för att behöva inse vilken verklig värld jag lever i och gå tillbaka till det, när jag i min sömn och dröm hade det så mycket bättre, man kan ju aldrig veta...

En dag kanske man sitter där i parken med en ölburk i handen, eller ligger ute på gatan för att man blivit vräkt, eller varför inte, vara sjuk men inte ha råd att betala för att bli frisk, som i USA.
Då kanske man kan tänka tillbaka på drömmen och inse hur lyckligt lottad men en gång var...

Lev livet och ta inget förgivet! // Emla =)

Ett steg längre...

Idag är det den 11 maj, vilket betyder att det inte bara är Cissis födelsedag utan även min och älsklingens 7-månadersdag. =)
Det känns konstigt, fast ändå bra. Just i detta ögonlick tänker man ju att sju månader är jättemycket! Men tänk sen då, när man varit tillsammans i flera månader till, ja.. då är ju sju månader ingenting egentligen, men nu känns det bra i alla fall.
Det känns skönt att veta att man älskar någon som älskar en tillbaka och det känns ännu bättre att veta att det kommer att vara så länge till! <3

Jag vet inte hur det skulle kännas om det inte längre var vi två.
Det skulle i alla fall fattas en bit i mitt hjärta. Mitt hjärta är som ett pussel, man måste ha alla bitar för att det ska vara helt och användbart.

Det jag försöker säga är att jag ÄLSKAR min Alex och att han är det finaste jag vet!
Det finns ingen som gör mig så lycklig som han gör och om jag så letade i en livslång tid så skulle jag aldrig finna någon så underbar som min sötjäkel.. ^^

Jag älskar dig! <3


Rörda toner...

Jag kollade på Talang idag i brist på annat.
Fast egentligen ljög jag nu, för jag tycker faktiskt det är ganska bra. Intressant att se vad det finns för talanger ute i Sverige! =)
Men jag blev rörd av en person, speciellt av henne.

Det var en kvinna som hade flytt ifrån något konstigt land till Ryssland, och sedan hade hon flytt till Sverige, utan familj och utan någonting. Det enda hon hade kvar var sin passion för musiken.
Hon jobbade som varnflicka åt en svensk familj nu och hon såg så lycklig ut med barnen.

Hon spelade piano.
Jag trodde inte att toner från ett piano kunde beröra så mycket. Jag brukar oftast bara beröras av texten, inte av musiken, men dessa toner fick det att rinna en tår ifrån mitt öga.
Det var så vackert! Man såg hur hon riktigt kände det hon spelade och jag tror aldrig att jag ahr hört något så vackert från ett piano någonsin tidigare i mitt liv, det var ett ögonblick jag hoppas få uppleva igen...

Ute är det halvmörkt, inne är det varmt, ute är det kallt men här finns min älskade.
Jag är så lycklig att han finns.
Det finaste man kan få här i världen är inte pengar, det är inte det toppinredda huset, det är inte den schysta bilen eller dom glamourösa märkeskläderna från catwalken, det är kärlek...

En kärlek som är besvarad av någon, någon som man kan dela den med, det är det finaste du någonsin kommer få, det är inget du kan betala för, det är något man förtjänar... <3



Jag älskar dig!

RSS 2.0