Att planera..?
Jag tycker det här är jättejobbigt!
Det är den 25 februari 2009, och den 11 juni tar jag studenten, äntligen!
Den dagen som jag har längtat efter sen jag gick i sjuan, då allt började med betygsättande och krav i skolan, innan hade ju allt varit en lek och inget ansvar, men det ändrades ju drastiskt när man började i högstadiet. Inte för att jag märkte så mycket av det då jag alltid varit ansvarsfull, men mina krav på mig själv blev ju större när jag skulle få betyg.
I alla fall så är detta snart slut, för om bara mindre än fyra månader tar jag studenten och det kommer bli så jävla underbart! Bara tanken på den vackra klänningen jag kommer att ha på balen och studentmössan som jag kommer att ha på studentdagen, sången som vi kommer sjunga när vi står där: "Sjung om studentens lyckliga dar" och alla blommor och presenter man kommer få, det är obeskrivligt. Det sprallar i hela kroppen på mig och jag riktigt känner hur varje fiber växer i kroppen och hur jag blir lycklig! :)
Men det ändras ju snabbt...
Efter fem minuters längtande efter den 11 juni så påminns jag ständigt om att jag fortfarande inte vet vad jag ska göra efter studenten. Fast, listan är faktiskt kortare nu än den var förut, nu vet jag ju nästan vad jag vill. :) Det är ju denne man vid namn Alexander som har lite ångest, men, han har i alla fall gjort stora framsteg han också vad gäller att planera sin framtid. För det första så har han ju faktiskt börjat att planera! BIG STEP! För det andra så har han ju kommit på att han vill plugga vidare, direkt. Ja, redan där har vi två saker!
Så nu vet jag, eller vi att:
♦ Vi vill flytta ihop i en lägenhet.
♦ Vi vill att jag jobbar första året. (Kanske han också då han skulle sökt sin musikutbildning den 10 januari)
♦ Efter ett års jobbande vill jag plugga. (Om jag inte ska utbilda mig till polis för då får jag vänta tills jag fyllt 20 år)
Se!
Vi har faktiskt kommit fram till bra mycket mer än vad vi hade gjort förflera månader sedan, och jag lovar er att det går framåt för varje dag som går!
Tittade för övrigt på en massa utbildningar idag. Hittar seriöst ingen som jag vill gå! Det enda som lockar lite är polisutbildningen i Växsjö. (Det är en mysig och fin stad) Men samtidigt som jag vill bli polis så vill jag ha något "Flott" jobb så att jag kan ha snygga kläder varje dag som det klädesfreak jag är! Jag skulle nog hellre dö än att inte få bära klänningar och pumps några dagar i veckan! Tittade även på en journalistutbildning, (har altid velat bli journalist), men jag vet inte jag, det är svårt. Men sen, så hittade jag även en utbildning inom idrott! Idrottspedagog eller något sånt var det. Utbildningen innehöll i alla fall ledarskap, idrottspsykologi och fysiska delar såklart och allt möjligt! Minns inte så mycket just nu dår jag är väldigt trött, men jag minns att den lät väldigt intressant och rolig. :)
Får väl se vad som blir av med oss.
Hoppas att han vill gå den där musikutbildningen, den ligger ju i Karlstad! :)
Känns som att man vill komma närmare hem nu efter tre år i Norrland.
Puss // Slem :)
Det är den 25 februari 2009, och den 11 juni tar jag studenten, äntligen!
Den dagen som jag har längtat efter sen jag gick i sjuan, då allt började med betygsättande och krav i skolan, innan hade ju allt varit en lek och inget ansvar, men det ändrades ju drastiskt när man började i högstadiet. Inte för att jag märkte så mycket av det då jag alltid varit ansvarsfull, men mina krav på mig själv blev ju större när jag skulle få betyg.
I alla fall så är detta snart slut, för om bara mindre än fyra månader tar jag studenten och det kommer bli så jävla underbart! Bara tanken på den vackra klänningen jag kommer att ha på balen och studentmössan som jag kommer att ha på studentdagen, sången som vi kommer sjunga när vi står där: "Sjung om studentens lyckliga dar" och alla blommor och presenter man kommer få, det är obeskrivligt. Det sprallar i hela kroppen på mig och jag riktigt känner hur varje fiber växer i kroppen och hur jag blir lycklig! :)
Men det ändras ju snabbt...
Efter fem minuters längtande efter den 11 juni så påminns jag ständigt om att jag fortfarande inte vet vad jag ska göra efter studenten. Fast, listan är faktiskt kortare nu än den var förut, nu vet jag ju nästan vad jag vill. :) Det är ju denne man vid namn Alexander som har lite ångest, men, han har i alla fall gjort stora framsteg han också vad gäller att planera sin framtid. För det första så har han ju faktiskt börjat att planera! BIG STEP! För det andra så har han ju kommit på att han vill plugga vidare, direkt. Ja, redan där har vi två saker!
Så nu vet jag, eller vi att:
♦ Vi vill flytta ihop i en lägenhet.
♦ Vi vill att jag jobbar första året. (Kanske han också då han skulle sökt sin musikutbildning den 10 januari)
♦ Efter ett års jobbande vill jag plugga. (Om jag inte ska utbilda mig till polis för då får jag vänta tills jag fyllt 20 år)
Se!
Vi har faktiskt kommit fram till bra mycket mer än vad vi hade gjort förflera månader sedan, och jag lovar er att det går framåt för varje dag som går!
Tittade för övrigt på en massa utbildningar idag. Hittar seriöst ingen som jag vill gå! Det enda som lockar lite är polisutbildningen i Växsjö. (Det är en mysig och fin stad) Men samtidigt som jag vill bli polis så vill jag ha något "Flott" jobb så att jag kan ha snygga kläder varje dag som det klädesfreak jag är! Jag skulle nog hellre dö än att inte få bära klänningar och pumps några dagar i veckan! Tittade även på en journalistutbildning, (har altid velat bli journalist), men jag vet inte jag, det är svårt. Men sen, så hittade jag även en utbildning inom idrott! Idrottspedagog eller något sånt var det. Utbildningen innehöll i alla fall ledarskap, idrottspsykologi och fysiska delar såklart och allt möjligt! Minns inte så mycket just nu dår jag är väldigt trött, men jag minns att den lät väldigt intressant och rolig. :)
Får väl se vad som blir av med oss.
Hoppas att han vill gå den där musikutbildningen, den ligger ju i Karlstad! :)
Känns som att man vill komma närmare hem nu efter tre år i Norrland.
Puss // Slem :)
Snacka om humörsvängningar!
Ja, det är en sån dag, en sån vecka, vad fan som helst! Jag blir arg, glad, grinig, happy, förbannad, rolig, ledsen, skrattande, gråtande, ja.. ni ser ju vart det är på väg, eller hur?
Har varit sådan hela dagen idag.
Varit så jävla förbannad på allt och alla och just då kändes det väldigt skönt, men såhär nu i efterhand, när jag tänker tillbaka, så var jag nog ganska så jävla hemsk idag. (Ska jag kanske be om ursäkt?)
Jag vet inte hur man gör...
Jag skojar inte, jag kan inte säga förlåt till människor och verkligen mena det ända ifrån tåspetsarna, det går bara inte! Någon, eller ja, några gånger har jag faktiskt lyckats, men det ska krävas mycket för att jag ska säga förlåt.
Egentligen har jag inte gjort något fel mer än att vara förbannad och låta det gå ut över andra, fast.. det är väl hemskt nog antar jag.. (Jag skäms...)
Så, förlåt alla som jag var arg emot idag!
Förlåt Amanda, förlåt Carl, förlåt Viktor och förlåt till min älskade Alex och förlåt alla andra som jag skällde och skrek åt. (Vissa förtjänade det, FAKTISKT!) Jag måste ha varit en pain in the ass idag, fan...
Men sen, för att tilläggas, så blev jag jätteglad när jag kom ner i skyttehallen!
Jag, Sara och Karin måste ha fått något fnatt för vi skrattade jättemycket då vi snackade om att Karin inte varit hemma på jättelänge och att mycket måste ha förändrats. Så jag sa:
- Kanske din mamma har färgat sig!
- Vart då? Säger Karin, fullt allvarligt! (Sara och jag bryter ut i skratt och det var nära på att jag vek mig dubbel!)
- Ja, i håret såklart! Svarar jag samtidigt som jag skrattar. (Som att hennes mamma skulle ha färgat sig i hyn eller?)
Efter skyttet blev det fys, då vart jag förbannad igen! (Skräll att jag blir förbannad på innebandyplanen, svar nej, men idag blev jag förbannad på lägerdeltagarna!) Komma där och tro att dom är någonting och köra jävla egospel, det kan ni köra någon annanstans så ta med er innebandyklubban och kör upp den någonstans så kan vi se hur jävla kaxiga ni är sen! Punkt slut! Men, mitt lag vann två matcher och så spelade vi en oavgjort. Min taktik funkade skitbra när jag tog över och blev "Kapten" och då gjorde vi säkert fem mål eller nåt! :)
Sen efter fysen så blev jag glad igen.
Efter en varm och skön dusch så gick jag, Sara, Karin, Jessie och Niklas och fikade på Simonssons, det är ju trots allt fettisdag och då ska man ju, enligt de svenska traditionerna, äta semlor. Tror ni att de hade några semlor kvar när vi kom eller? Nej! Inte en enda liten semla och det var fettisdag, det är ju nästan skamligt! Men jag tog en snickersruta i alla fall och den var mycket god! :)
Nu sitter jag här, har gjort mycket god kola och jag har sovmorgon i morgon, så nu är jag lycklig! :)
Hoppas inget går på tok innan jag faller in i dimman, hatar att somna förbannad för ja ser lika arg ut när ja vaknar..
Puss // Slem :)
Har varit sådan hela dagen idag.
Varit så jävla förbannad på allt och alla och just då kändes det väldigt skönt, men såhär nu i efterhand, när jag tänker tillbaka, så var jag nog ganska så jävla hemsk idag. (Ska jag kanske be om ursäkt?)
Jag vet inte hur man gör...
Jag skojar inte, jag kan inte säga förlåt till människor och verkligen mena det ända ifrån tåspetsarna, det går bara inte! Någon, eller ja, några gånger har jag faktiskt lyckats, men det ska krävas mycket för att jag ska säga förlåt.
Egentligen har jag inte gjort något fel mer än att vara förbannad och låta det gå ut över andra, fast.. det är väl hemskt nog antar jag.. (Jag skäms...)
Så, förlåt alla som jag var arg emot idag!
Förlåt Amanda, förlåt Carl, förlåt Viktor och förlåt till min älskade Alex och förlåt alla andra som jag skällde och skrek åt. (Vissa förtjänade det, FAKTISKT!) Jag måste ha varit en pain in the ass idag, fan...
Men sen, för att tilläggas, så blev jag jätteglad när jag kom ner i skyttehallen!
Jag, Sara och Karin måste ha fått något fnatt för vi skrattade jättemycket då vi snackade om att Karin inte varit hemma på jättelänge och att mycket måste ha förändrats. Så jag sa:
- Kanske din mamma har färgat sig!
- Vart då? Säger Karin, fullt allvarligt! (Sara och jag bryter ut i skratt och det var nära på att jag vek mig dubbel!)
- Ja, i håret såklart! Svarar jag samtidigt som jag skrattar. (Som att hennes mamma skulle ha färgat sig i hyn eller?)
Efter skyttet blev det fys, då vart jag förbannad igen! (Skräll att jag blir förbannad på innebandyplanen, svar nej, men idag blev jag förbannad på lägerdeltagarna!) Komma där och tro att dom är någonting och köra jävla egospel, det kan ni köra någon annanstans så ta med er innebandyklubban och kör upp den någonstans så kan vi se hur jävla kaxiga ni är sen! Punkt slut! Men, mitt lag vann två matcher och så spelade vi en oavgjort. Min taktik funkade skitbra när jag tog över och blev "Kapten" och då gjorde vi säkert fem mål eller nåt! :)
Sen efter fysen så blev jag glad igen.
Efter en varm och skön dusch så gick jag, Sara, Karin, Jessie och Niklas och fikade på Simonssons, det är ju trots allt fettisdag och då ska man ju, enligt de svenska traditionerna, äta semlor. Tror ni att de hade några semlor kvar när vi kom eller? Nej! Inte en enda liten semla och det var fettisdag, det är ju nästan skamligt! Men jag tog en snickersruta i alla fall och den var mycket god! :)
Nu sitter jag här, har gjort mycket god kola och jag har sovmorgon i morgon, så nu är jag lycklig! :)
Hoppas inget går på tok innan jag faller in i dimman, hatar att somna förbannad för ja ser lika arg ut när ja vaknar..
Puss // Slem :)
Modellande vs tävling
Igår var en mycket spännande, intressant och förvånansvärt rolig dag!
Amanda hade nämligen bett om att få fota mig och jag hade utan att protestera sagt ja. :)
Så det var det vi sysslade med igår, hon fotade mig.
Först när vi kom till lägenheten, (den Amanda har flyttat ur men har kvar till första mars), så hamnar vi i chock! Precis när Amanda ska sätta in nyckeln i låste för att låsa upp så hör vi att det är någon där inne. HJÄLP! tänker vi, kollar på varandra med en min som säger mer än tusen ord och sedan öppnar vi dörren, ja, då är det någon städtjej där som Amanda och hennes familj har hyrt in för att städa allt i deras gamla lägenhet. Puh.. Vi kunde pusta ut, det VAR ingen inbrottstjuv!
Vi fortsätter som vanligt och går in i Amandas alldeles vita rum och så börjar vi styla mig. Amanda lockar håret på mig, jag målar naglarna röda och när det är klart så kommer den största utmaningen:
- Lösögonfransarna (Som jag för övrigt aldrig någonsin i hela mitt liv har haft på mig)
Ja, jag trodde ja skulle dö av skratt när hon skulle sätta på mig dem. Vad kan möjligtvis vara så roligt med lösögonfransar? Tänker ni säkert nu, jo, det ska jag förklara.
För det första är man spänd för att man aldrig använt det och tänker tusen tankar om hur det skulle kunna kännas när limmet nuddar huden, är det varmt eller kallt kanske? Troligtvis kallt. Kommer de kännas tunga att bära, kommer det kännas som att jag har en stor fjäder på ögonlocken kanske?
Och ovanpå allt det där så blundar man och känner hur personen framför sakta, sakta närmar sig med handen och när hon precis ska sätta dit den så blir det för mycket spänningen att man brister ut i skratt!
Hände ju ett x antal gånger om ja säger så, så både jag och Amanda höll ju på att dö av skratt, nästan... För döden måste ändå ha kommit två minuter senare när vi upptäckte att mitt ögonlock hade limmat ihop sig så att det var ett stort veck på det, fick ju försöka att veckla ut det, gick otroligt bra måste jag säga för att ha lim i hela ögat. (Det kändes så i alla fall) men när väl lösögonfransarna var på plats så fortsatte Amanda med det vanliga sminket och det gick jättebra. :)
Äntligen!
Nu var det dags för att börja fota och för att göra speciella kort som man kan koppla till mig så hade jag tagit med mig mitt svarta gymnastikband som jag svängde och höll på med. (Snacka om att jag fick nostalgi!) Korten blev supercoola i alla fall! :)
Fotade även ansiktsbilder, men det tyckte jag va svårt, men jag försökte tänka på allt jag lärt mig genom att titta på "Top model" och det syntes tydligen, för efter ett tag sa Amanda:
- Asså Emelie, det märks att du har tittat på Top model, du gör ju allt rätt och du är skitduktig ju! (Då blev jag mycket glad och stolt) tihi.. ^^
Vi fortsatte med en massa bilder i alla möjliga positioner, med band, utan band, inknycklad i band, ja, det var i alla fall superroligt och jag kände mig verkligen som en riktig modell. Om det inte varit för att jag är tre cm för kort för att bli modell och för att jag är för fet om magen så hade jag fan blivit modell, försökt i alla fall. :)
Tack Amanda för en underbar dag! ♥
Jag hade superroligt, vi får göra det igen snart! :)
Åh nu, kära vänner, tänkte jag berätta lite om dagen hittills.
Idag har vi haft tävling igen i Strömsund. Vaknade av väckarklockan klockan 07:00 i morse, men jag var på tok för trött för att kliva upp så jag låg kvar en liten stund till. Gick till skyttehallen, grät en hel massa på vägen dit då det blåste svikallt hela vägen ner så när jag kom fram såg jag ut som ett monster då sminket hade runnit och kletat ut sig i hela ansiktet.
Började skjuta och kände mig förbannat trött och ont i ryggen hade jag också. Hade till och med behövt smörja mig med Hot & Cold salva för att det skulle kännas lite mindre i alla fall. Det funkade ganska bra och jag tog mig igenom hela tävlingen utan överdrivet mycket smärta. Det som var en chock denna dag var att jag sköt så jävla snabbt, sköt på 53 minuter och det är JÄTTESNABBT för att vara mig då jag alltid skjuter på ca 70 minuter. Kände mig faktiskt nöjd, även om jag inte visste vad jag hade skjutit. Gick och kollade resultatet, 388 poäng och det var jag superglad över! Har ju inte skjutit så bra i år och detta var säsongsbästa så jag är jättenöjd! Känns som att jag är på väg tillbaka nu. :)
Så hittills har dagen varit jättebra och den fortsätter jättebra ikväll när det är Melodifestivalen. :)
Jag kanske är löjlig som gillar att titta på det men det är tradition och jag måste ju faktiskt uppdatera mig, okej?
Ska även på middag till tussarna ikväll så det är väl tur att jag har haft vattenkoppor eftersom Klara har fått det, stackars unge, det måste klia något gruvligt!
Puss // Slem :)
Amanda hade nämligen bett om att få fota mig och jag hade utan att protestera sagt ja. :)
Så det var det vi sysslade med igår, hon fotade mig.
Först när vi kom till lägenheten, (den Amanda har flyttat ur men har kvar till första mars), så hamnar vi i chock! Precis när Amanda ska sätta in nyckeln i låste för att låsa upp så hör vi att det är någon där inne. HJÄLP! tänker vi, kollar på varandra med en min som säger mer än tusen ord och sedan öppnar vi dörren, ja, då är det någon städtjej där som Amanda och hennes familj har hyrt in för att städa allt i deras gamla lägenhet. Puh.. Vi kunde pusta ut, det VAR ingen inbrottstjuv!
Vi fortsätter som vanligt och går in i Amandas alldeles vita rum och så börjar vi styla mig. Amanda lockar håret på mig, jag målar naglarna röda och när det är klart så kommer den största utmaningen:
- Lösögonfransarna (Som jag för övrigt aldrig någonsin i hela mitt liv har haft på mig)
Ja, jag trodde ja skulle dö av skratt när hon skulle sätta på mig dem. Vad kan möjligtvis vara så roligt med lösögonfransar? Tänker ni säkert nu, jo, det ska jag förklara.
För det första är man spänd för att man aldrig använt det och tänker tusen tankar om hur det skulle kunna kännas när limmet nuddar huden, är det varmt eller kallt kanske? Troligtvis kallt. Kommer de kännas tunga att bära, kommer det kännas som att jag har en stor fjäder på ögonlocken kanske?
Och ovanpå allt det där så blundar man och känner hur personen framför sakta, sakta närmar sig med handen och när hon precis ska sätta dit den så blir det för mycket spänningen att man brister ut i skratt!
Hände ju ett x antal gånger om ja säger så, så både jag och Amanda höll ju på att dö av skratt, nästan... För döden måste ändå ha kommit två minuter senare när vi upptäckte att mitt ögonlock hade limmat ihop sig så att det var ett stort veck på det, fick ju försöka att veckla ut det, gick otroligt bra måste jag säga för att ha lim i hela ögat. (Det kändes så i alla fall) men när väl lösögonfransarna var på plats så fortsatte Amanda med det vanliga sminket och det gick jättebra. :)
Äntligen!
Nu var det dags för att börja fota och för att göra speciella kort som man kan koppla till mig så hade jag tagit med mig mitt svarta gymnastikband som jag svängde och höll på med. (Snacka om att jag fick nostalgi!) Korten blev supercoola i alla fall! :)
Fotade även ansiktsbilder, men det tyckte jag va svårt, men jag försökte tänka på allt jag lärt mig genom att titta på "Top model" och det syntes tydligen, för efter ett tag sa Amanda:
- Asså Emelie, det märks att du har tittat på Top model, du gör ju allt rätt och du är skitduktig ju! (Då blev jag mycket glad och stolt) tihi.. ^^
Vi fortsatte med en massa bilder i alla möjliga positioner, med band, utan band, inknycklad i band, ja, det var i alla fall superroligt och jag kände mig verkligen som en riktig modell. Om det inte varit för att jag är tre cm för kort för att bli modell och för att jag är för fet om magen så hade jag fan blivit modell, försökt i alla fall. :)
Tack Amanda för en underbar dag! ♥
Jag hade superroligt, vi får göra det igen snart! :)
Åh nu, kära vänner, tänkte jag berätta lite om dagen hittills.
Idag har vi haft tävling igen i Strömsund. Vaknade av väckarklockan klockan 07:00 i morse, men jag var på tok för trött för att kliva upp så jag låg kvar en liten stund till. Gick till skyttehallen, grät en hel massa på vägen dit då det blåste svikallt hela vägen ner så när jag kom fram såg jag ut som ett monster då sminket hade runnit och kletat ut sig i hela ansiktet.
Började skjuta och kände mig förbannat trött och ont i ryggen hade jag också. Hade till och med behövt smörja mig med Hot & Cold salva för att det skulle kännas lite mindre i alla fall. Det funkade ganska bra och jag tog mig igenom hela tävlingen utan överdrivet mycket smärta. Det som var en chock denna dag var att jag sköt så jävla snabbt, sköt på 53 minuter och det är JÄTTESNABBT för att vara mig då jag alltid skjuter på ca 70 minuter. Kände mig faktiskt nöjd, även om jag inte visste vad jag hade skjutit. Gick och kollade resultatet, 388 poäng och det var jag superglad över! Har ju inte skjutit så bra i år och detta var säsongsbästa så jag är jättenöjd! Känns som att jag är på väg tillbaka nu. :)
Så hittills har dagen varit jättebra och den fortsätter jättebra ikväll när det är Melodifestivalen. :)
Jag kanske är löjlig som gillar att titta på det men det är tradition och jag måste ju faktiskt uppdatera mig, okej?
Ska även på middag till tussarna ikväll så det är väl tur att jag har haft vattenkoppor eftersom Klara har fått det, stackars unge, det måste klia något gruvligt!
Puss // Slem :)
Empty room
Enligt min pianolärare Barbro så har jag möjlighet att få MVG om jag analyserar någon eller några låtar och verkligen gör om dom till min egen. Enligt henne ska jag även till nästa lektion ta ut en låt på gehör, alltså inte använda ett endaste notblad eller ackordpapper,! Jaha, tänkte jag då. Jag som är så fruuuuktansvärt duktig på gehör också! (Eller inte...) "Inga, problem!" Sa jag och log, för att i alla fall pejka att inte paniken reser sig upp i nacken.
Men...
När jag kom hem satte jag mig vid pianot och försökte komma på vilken låt jag ens överhuvudtaget skulle kunan tänka mig att vilja spela, man måste ju ta en bra låt som jag själv tycker om att sjunga till då jag även ska göra det.
Satt och klinkade lite fram och tillbaka, (Sådär som man gör när man sitter och funderar och bara låter händerna glida över pianot) När jag sitter där i min ensamhet och tänker och tänker så hör jag att jag lyckats spela introt till "Empty room" och där var den betänketiden över!
Jag tycker faktiskt att den låten är fin och därför fick det bli den. Började med introt med melodi, fortsatte med vers med ackord, refräng med melodi, stick med melodi och sen hade jag faktiskt, alldeles på egen hand tagit ut min första låt på gehör. :) Och just nu är jag sådär löjligt superstolt över att jag faktiskt klarade av uppgiften och att det faktiskt gick ganska så snabbt. :)
Gud vad hon ska bli nöjd när hon ser att jag faktiskt kan ta ut en låt! :)
Annars är det inge bra alls...
Jag har så ont i ryggen så att jag knappt kan andas, det gör jätteont att bara lyfta en penna, det är löjligt. Det bara drar och värker i muskeln bredvid höger skulderblad och det hjälper inte med någon värktablett eller Hot & Cold salva som alltid hjälper. Får hoppas det går över innan helgen, har ju tävling då, men grejen är den att jag måste träna i morgon, jag måste skjuta! Skippade träningen idag för att vila för om jag skulle gå ner och skjuta nu så skulle jag snart få gå hem igen för jag skulle inte kunna lyfta geväret för att det gör så ont, det är inte roligt...
Känner mig som en gammal tant, det är bara rollatorn som fattas!
Puss // Slem :)
Alla hjärtans dag
Att vakna 06:30 på Alla hjärtans dag är ingen hit. Hade aldrig vaknat så tidigt om det inte vore för att jag och Sara skulle till skyttehallen fort och tidigt eftersom vi hade hand om tävlingen i helgen.
Att tävlingen gick bra var ett plus men att jag sköt dåligt första dagen var ju ett rent jävla minus! Så efter en lång dag i skyttehallen med alltför många frågor från varenda jävel där nere begav jag mig upp på Esterbergsgatan 21 för att fira Alla hjärtans dag med min älskling.
Hinner precis kliva innanför dörren på övervåningen då jag plötsligt får höra:
- Gud vad du är vacker.
- (skratt) Men, jag har ju inte gjort något speciellt ju, svarar jag med förvånande min och förstår överhuvudtaget inte hur han ens kan tänka den tanken med tanke på att jag varit uppe sen tuppen gol, jag var jättetrött, less, och jag hade väl kanske inte den bästa hårdagen om man säger så.
- Du behöver inte göra något speciellt, jag älskar dig lika mycket i alla fall, svarade han och log sådär sött som bara han kan och som gör att man smälter ännu mer och känner sig svagare i benen.
Världens gulligaste pojkvän, jag vet, behöver väl inte säga mer kanske?
Jo, jag måste fortsätta!
Pussar min lilla sötpropp på munnen och sätter mig bredvid honom på sängen, glor på tv:n ett litet tag, (väldigt ointressant för övrigt!) sen efter ett x antal minuter så är det dags. :)
Tar fram ett litet, eller nja.. mellanstort paket och ger det till min älskling, han blir jätteglad och ber mig lägga mig ner på sängen och blunda. Vad ska snubben göra?
Lägger mig ner och sluter ögonen, lyssnar och hör att han knövlar med en låda eller någonting, vad gör människan?
Till slut når han sin slutdestination, nämligen att lägga det där mysteriet som han hämtade i min hand. Jag öppnar ögonen och ser ett litet rosa paket, grisrosa och jättesött!
Vi bestämmer oss för att öppna paketen på tre, som det löjliga och barnsliga kärlekspar vi är. :)
Min älskling får en film "The Blues brothers" och jag öppnar långsamt mitt paket och drar fram innehållet. Det är ett smycke, ett halsband med liknelse av en klase vindruvor fast med hjärtan, å det var så fint!
Tack älskling!
Men än var det inte över, måste ju bara få ge min älskling det lite mer "speciella" och gulliga, det var ju trots allt Alla hjärtans dag. :) Jag hade nämligen gjort en kudde som jag hade strukit på ett foto av oss på, unikt och väldigt fint. Jag älskar kudden och Alex tyckte väl att det var lite smålöjligt men samtidigt väldigt sött, så de söta väger faktiskt över. :)
Jag älskar dig Lars Alexander Myrén, du är det finaste jag vet och det känns som att du gör mig lyckligare och lyckligare för var dag som går. Du skulle bara veta hur det känns när du inte är hos mig och du skulle bara känna hur tom jag känner mig just då, nästan som en tomburk.
Du är mitt allt, en del av mitt liv som jag aldrig vill bli av med. Älskar dig ♥
Puss // Slem
Fredag den trettonde...
...inträffade följande, skräckinjagande, som satte mitt liv i rörelse och som fick mig att inse vad mitt liv innebär...
För det första så var det engelska och för första gången på säkert flera veckor så jobbade jag på den lektionen, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det andra så var jag och fikade med älskling och efter ett tag kom Viktor. Köpte en sån där snickersruta som oftast är god, men som aldrig brukar uppfylla mina önskemål. Körde i alla fall på en sådan idag också och kan du tänka dig, den var otroligt smaskig och bland den godaste jag ätit på evigheter, så jag var ju bara tvungen att köpa en till, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det tredje så hade jag pianolektion.
Spelade "Det vackraste jag vet" och "Mamma mia", några låtar som jag har lärt mig spela utan noter då ja tycker det är lättare att koncentrera sig på att hitta den rätta känslan om man bara får blunda och känna. Spelandet gick bättre än någonsin och jag satte båda låtarna utan problem! Det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det fjärde så var jag och Alex och skulle handla en massa på simonsons. Vi gick ner och kollade en massa filmer, dom har ju faktiskt 1 för 39:- eller tre för 99:- väldigt bra också om jag får säga vad jag själv tycker då jag är en 80-talsfantast och nästan alla bra filmer var från just 80-talet. Letade och hittade en film med Arnold Schwarznegger med titeln "True lies", bara för att min pojkvän älskar och beundrar denne skådespelare. Det roliga med detta är att filmen går på tv3 nu, ikväll, var det en slump? Eller ja, det var ju (o)tur, för hur kan man ta tur fredag den trettonde?
För det femte så är det ju så att jag och Sara har hand om skyttetävlingen i helgen.
Folk från många ställen i Sverige har kommit för att delta och 16:30 var jag nere i skyttehallen eftersom vi skulle ha vapen och klädkontroll 17:00. Möts av en massa okända ansikten när jag sätter min fot innanför dörren och dessa okända ansiktena undrar om de får göra kontrollen nu, direkt. "Självklart! Inga problem överhuvudtaget!" Vad tänkte jag?
I alla fall så har jag aldrig varit ansvarig för en vapenkontroll och visste inte riktigt hur jag skulle lägga det där jävla geväret, så det var ju liiite pinsamt när några av Sveriges främsta skyttar kom och skulle mäta, men dom var snälla och hjälpte mig att förstå. Det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det sjätte så skulle vi köpa mat.
Beställde pizza och jag såg verkligen fram emot detta då jag har ätit pizza de senaste veckorna men inte haft turen att få en god pizza. Då jag vet att de alltid är goda på Mickys beställde vi där och jag riktigt kände hungern stiga inom mig när jag kände lukten av den väldoftande pizzan. Tog första tuggan och...? Allt dog, det blev svart, strömavbrott inom mig! Min längtan efter den perfekta pizzan, smaken av dess kryddor, saften i munnen, allt försvann när jag till min stora förvåning upptäckte att min favoritpizza smakade fruktansvärt äckligt! Det var nog bland den äckligaste pizzan av dem alla de senaste veckorna och jag vet fortfarande inte vad som var felet! Var det kebaben, osten, degen?! Något var konstigt, slapp i alla fall den svullna magen och jag slapp bli så mätt, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
Som den skrockfullna människa jag är så har jag hela dagen förväntat mig att något hemskt ska hända. Gått och riktigt varit på helspänn så att jag var förberedd, ifall, man vet ju aldrig.
Ett tag trodde jag att något hänt Sara då hon inte dök upp i skyttehallen 17:00. (Hon brukar alltid vara i tid) Så jag var riktigt orolig och nervös där ett tag, men hon dök upp efter ett tag. :)
Överlag så har det här varit en riktig lyckodag för mig!
Ska jag kanske skippa dessa skrockpåståenden tills nästa gång fredag den trettonde inträffar?
Nej.. Det skulle ju inte vara jag, för hur mycket tur jag än får, så kommer jag alltid vara en liten skrockare, redo för alla (o)lyckor som kan inträffa. :)
God natt // Ems ♥
För det första så var det engelska och för första gången på säkert flera veckor så jobbade jag på den lektionen, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det andra så var jag och fikade med älskling och efter ett tag kom Viktor. Köpte en sån där snickersruta som oftast är god, men som aldrig brukar uppfylla mina önskemål. Körde i alla fall på en sådan idag också och kan du tänka dig, den var otroligt smaskig och bland den godaste jag ätit på evigheter, så jag var ju bara tvungen att köpa en till, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det tredje så hade jag pianolektion.
Spelade "Det vackraste jag vet" och "Mamma mia", några låtar som jag har lärt mig spela utan noter då ja tycker det är lättare att koncentrera sig på att hitta den rätta känslan om man bara får blunda och känna. Spelandet gick bättre än någonsin och jag satte båda låtarna utan problem! Det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det fjärde så var jag och Alex och skulle handla en massa på simonsons. Vi gick ner och kollade en massa filmer, dom har ju faktiskt 1 för 39:- eller tre för 99:- väldigt bra också om jag får säga vad jag själv tycker då jag är en 80-talsfantast och nästan alla bra filmer var från just 80-talet. Letade och hittade en film med Arnold Schwarznegger med titeln "True lies", bara för att min pojkvän älskar och beundrar denne skådespelare. Det roliga med detta är att filmen går på tv3 nu, ikväll, var det en slump? Eller ja, det var ju (o)tur, för hur kan man ta tur fredag den trettonde?
För det femte så är det ju så att jag och Sara har hand om skyttetävlingen i helgen.
Folk från många ställen i Sverige har kommit för att delta och 16:30 var jag nere i skyttehallen eftersom vi skulle ha vapen och klädkontroll 17:00. Möts av en massa okända ansikten när jag sätter min fot innanför dörren och dessa okända ansiktena undrar om de får göra kontrollen nu, direkt. "Självklart! Inga problem överhuvudtaget!" Vad tänkte jag?
I alla fall så har jag aldrig varit ansvarig för en vapenkontroll och visste inte riktigt hur jag skulle lägga det där jävla geväret, så det var ju liiite pinsamt när några av Sveriges främsta skyttar kom och skulle mäta, men dom var snälla och hjälpte mig att förstå. Det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
För det sjätte så skulle vi köpa mat.
Beställde pizza och jag såg verkligen fram emot detta då jag har ätit pizza de senaste veckorna men inte haft turen att få en god pizza. Då jag vet att de alltid är goda på Mickys beställde vi där och jag riktigt kände hungern stiga inom mig när jag kände lukten av den väldoftande pizzan. Tog första tuggan och...? Allt dog, det blev svart, strömavbrott inom mig! Min längtan efter den perfekta pizzan, smaken av dess kryddor, saften i munnen, allt försvann när jag till min stora förvåning upptäckte att min favoritpizza smakade fruktansvärt äckligt! Det var nog bland den äckligaste pizzan av dem alla de senaste veckorna och jag vet fortfarande inte vad som var felet! Var det kebaben, osten, degen?! Något var konstigt, slapp i alla fall den svullna magen och jag slapp bli så mätt, det var ju (o)tur, för hur kan man ha tur fredag den trettonde?
Som den skrockfullna människa jag är så har jag hela dagen förväntat mig att något hemskt ska hända. Gått och riktigt varit på helspänn så att jag var förberedd, ifall, man vet ju aldrig.
Ett tag trodde jag att något hänt Sara då hon inte dök upp i skyttehallen 17:00. (Hon brukar alltid vara i tid) Så jag var riktigt orolig och nervös där ett tag, men hon dök upp efter ett tag. :)
Överlag så har det här varit en riktig lyckodag för mig!
Ska jag kanske skippa dessa skrockpåståenden tills nästa gång fredag den trettonde inträffar?
Nej.. Det skulle ju inte vara jag, för hur mycket tur jag än får, så kommer jag alltid vara en liten skrockare, redo för alla (o)lyckor som kan inträffa. :)
God natt // Ems ♥
Att förstöra ens dag totalt!
Kul, kul, kul... Hur fan kan dom göra såhär?!
DÅLIG JÄVLA STIL!
Självklart låter det som att jag bara klagar här i min blogg, men vet ni vad, det skiter jag totalt i för jag måste ju få ut mina känslor på något sätt och någonstans, eller hur?
Ja, nu var det ju såhär då att jag vaknade i morse och sängen var ju sådär extra varm och skön, och mjuk och goo så man bara inte ville kliva upp, allt var så perfekt när jag låg där i sängen och om jag bara ens sträckte ut en liten tå så började jag frysa, så att kliva upp var inte ens ett alternativ. (Om jag nu hade fått bestämma det själv!) Men som alla vet så har vi ju plikter här i livet och min plikt är att i fyra månader till gå till skolan, plugga, få bra betyg och ta studenten.(Något som inte alls är lockande om ni frågar mig!) Fick väl kliva upp, fick frysa, fick äta en himmelsk frukost och sedan kom domen, -20 grader, HURRA!
Nu kanske inte -20 grader är så farligt i vanliga fall, men jag frös redan när jag var inomhus så ni kan ju tänka er hur mycket jag frös när jag gick ut! Det var en plåga och det sved på benen av kyla, jag gissar även att jag var röd och såg ut som en indian.
I alla fall, plågat sig 10 minuter till skolan, till musikallektion, denna oerhört viktiga lektion som vi är i stort behov av! När jag kommer dit så ser jag att det bara finns tre levande själar där, Viktor, Fredrik och Simon.
- Jaha, vart är allt folk?
- Vi har tydligen inga lektioner idag. det enda vi ska göra är att kola på öppen scen 10:00 och att kolla på film 12:00.
Ja men det är ju bra och väldigt väldigt snällt! Varför in i helvete är det ingen som har berättat det för mig, VA?!
Varför är det ingen lärare som har berättat det för oss fyra som satt och väntade i den kalla bildsalen och varför har ingen berättat för Sofie som kommer travandes genom snön när jag och Viktor är på väg ner på skolan?
Ja, Antonia sa att lärarna tydligen hade berättat det förra torsdagen på mentorstiden, jaha, ja men det är ju bra!
Jag var ju inte ens där förra torsdagen eftersom jag satt på bussen hem till Värmland, men inte fan är det någon annan som sagt något och jag blir så jävla förbannad för nu sitter jag här helt förgäves och fördriver tid på bästa tänkbara sätt! Det är ju, FAKTISKT, bara en timme kvar och den där timmen som jag redan har förbrukat kunde jag ha förbrukat på sömn, fattar ni att jag hade kunnat döda för att få en timmes mer sömn?! (I alla fall i detta läget då jag är förbannat trött eftersom jag inte kunnat sova något de senaste dagarna!)
Hela min dag och planering är förstörd.
Jag hade ju planerat allt så jävla perfekt! Musikallektionen skulle bli en fröjd då vi skulle få till våra rörelser hade jag tänkt ut, sen skulle öppen scen följa efter det. Efter den så skulle jag ha håltimme i två timmar och under den tiden skulle jag ha gått ner till skyttehallen för att träna en och en halv timme, sedan skulle jag upp på ARL, skriva klart min uppsats om elsäkerhet och sedan skulle jag bara ha hjärt och lungräddning kvar, och då kunde jag tenta av den där kursen mycket snabbare då hon har sagt att det är okej! Därefter skulle en samhällslektion följa då jag skulle redovisa om seremördare och börja skriva på min uppsats om ätstörningar och sist men inte minst skulle jag ha pianolektion och spela "Mamma mia" och "Det vackraste jag vet" Jag skulle även lära mig att spela "Gabriellas sång". End of schoolday, men inte slut på dagen, för därefter så skulle det följa ett fyspass i sporthallen då jag skulle spela innebandy och sedan äta och duscha för att avsluta med en timmes träning i skyttehallen. Sist men inte minst så skulle jag avsluta med att hälsa på Frida som fyller 19 år idag, så Grattis! :)
Men tror ni att dagen överhuvudtaget blir som jag tänkt det? NEJ!
Hela dagen är förstörd, jag kommer ju inte ens hinna med hälften ju och det suger!
Fan vad jag är arg, fan ta hjalmar och fan ta allt som har med detta att göra! usch...
Nej, nu ska jag bara sitta här i 50 minuter till, jippi...
Puss // Ems ♥
DÅLIG JÄVLA STIL!
Självklart låter det som att jag bara klagar här i min blogg, men vet ni vad, det skiter jag totalt i för jag måste ju få ut mina känslor på något sätt och någonstans, eller hur?
Ja, nu var det ju såhär då att jag vaknade i morse och sängen var ju sådär extra varm och skön, och mjuk och goo så man bara inte ville kliva upp, allt var så perfekt när jag låg där i sängen och om jag bara ens sträckte ut en liten tå så började jag frysa, så att kliva upp var inte ens ett alternativ. (Om jag nu hade fått bestämma det själv!) Men som alla vet så har vi ju plikter här i livet och min plikt är att i fyra månader till gå till skolan, plugga, få bra betyg och ta studenten.(Något som inte alls är lockande om ni frågar mig!) Fick väl kliva upp, fick frysa, fick äta en himmelsk frukost och sedan kom domen, -20 grader, HURRA!
Nu kanske inte -20 grader är så farligt i vanliga fall, men jag frös redan när jag var inomhus så ni kan ju tänka er hur mycket jag frös när jag gick ut! Det var en plåga och det sved på benen av kyla, jag gissar även att jag var röd och såg ut som en indian.
I alla fall, plågat sig 10 minuter till skolan, till musikallektion, denna oerhört viktiga lektion som vi är i stort behov av! När jag kommer dit så ser jag att det bara finns tre levande själar där, Viktor, Fredrik och Simon.
- Jaha, vart är allt folk?
- Vi har tydligen inga lektioner idag. det enda vi ska göra är att kola på öppen scen 10:00 och att kolla på film 12:00.
Ja men det är ju bra och väldigt väldigt snällt! Varför in i helvete är det ingen som har berättat det för mig, VA?!
Varför är det ingen lärare som har berättat det för oss fyra som satt och väntade i den kalla bildsalen och varför har ingen berättat för Sofie som kommer travandes genom snön när jag och Viktor är på väg ner på skolan?
Ja, Antonia sa att lärarna tydligen hade berättat det förra torsdagen på mentorstiden, jaha, ja men det är ju bra!
Jag var ju inte ens där förra torsdagen eftersom jag satt på bussen hem till Värmland, men inte fan är det någon annan som sagt något och jag blir så jävla förbannad för nu sitter jag här helt förgäves och fördriver tid på bästa tänkbara sätt! Det är ju, FAKTISKT, bara en timme kvar och den där timmen som jag redan har förbrukat kunde jag ha förbrukat på sömn, fattar ni att jag hade kunnat döda för att få en timmes mer sömn?! (I alla fall i detta läget då jag är förbannat trött eftersom jag inte kunnat sova något de senaste dagarna!)
Hela min dag och planering är förstörd.
Jag hade ju planerat allt så jävla perfekt! Musikallektionen skulle bli en fröjd då vi skulle få till våra rörelser hade jag tänkt ut, sen skulle öppen scen följa efter det. Efter den så skulle jag ha håltimme i två timmar och under den tiden skulle jag ha gått ner till skyttehallen för att träna en och en halv timme, sedan skulle jag upp på ARL, skriva klart min uppsats om elsäkerhet och sedan skulle jag bara ha hjärt och lungräddning kvar, och då kunde jag tenta av den där kursen mycket snabbare då hon har sagt att det är okej! Därefter skulle en samhällslektion följa då jag skulle redovisa om seremördare och börja skriva på min uppsats om ätstörningar och sist men inte minst skulle jag ha pianolektion och spela "Mamma mia" och "Det vackraste jag vet" Jag skulle även lära mig att spela "Gabriellas sång". End of schoolday, men inte slut på dagen, för därefter så skulle det följa ett fyspass i sporthallen då jag skulle spela innebandy och sedan äta och duscha för att avsluta med en timmes träning i skyttehallen. Sist men inte minst så skulle jag avsluta med att hälsa på Frida som fyller 19 år idag, så Grattis! :)
Men tror ni att dagen överhuvudtaget blir som jag tänkt det? NEJ!
Hela dagen är förstörd, jag kommer ju inte ens hinna med hälften ju och det suger!
Fan vad jag är arg, fan ta hjalmar och fan ta allt som har med detta att göra! usch...
Nej, nu ska jag bara sitta här i 50 minuter till, jippi...
Puss // Ems ♥
+++
Vi treor på skyttegym har fått en utskällning via mejl. Tydligen tränar vi för dåligt, vi skjuter för dåliga resultat helt enkelt, inte alla, stod det väldigt fint i mejlet. Vissa tränar på väldigt bra, vissa skjuter väldigt bra resultat, men inte alla. Skulle nog tro att det gäller 1-3 personer ungefär.
Nu är det såhär att det är några saker jag skulle vilja säga angående detta!
1. Tränarna varierar inte vår träning ett jävla piss och hur kul är det då att träna om man bara gör samma sak om och om igen?
2. Tränarna hjälper sällan oss treor, man ska ju tydligen kunna allt när man går i trean, ja men om så är fallet så kanske vi ska korta ner skyttegym till två år!
3. Tränarna tror bara att det finns en sida av myntet, en väg till att man inte skjuter bra, eller tränar bra eller vad fan som helst! Men tänk på att man kan skada sig och inte kan träna på grund av det, man kan bli sjuk, ha en förkylning som sitter i ovanligt länge! Och om det blir så, då kan man inte träna och då är det väl klart som fan att resultaten blir sämre!
4. Om man inte tränar bra eller skjuter bra så sjunker man i tränarnas ögon för att de anser att man inte bryr sig om sitt skytte, vad fan tänker dom med?
5. Ni är våra tränare, det är ni som ska hjälpa oss. Ibland hamnar man fel, och man vet inte hur man ska hitta tillbaka, är det då för mycket begärt att ni tittar på en och hjälper en då? Nej, jag trodde inte det!
Tränarna är så jävla lata och man blir så besviken. Jag är besviken. Tränarna känns som en nära vän. Dom ska finnas där och hjälpa en om det känns tungt och jobbigt, men i stället så ignorerar dom en och jag tycker att det är en sån jävla dålig stil! "Idag ska vi skjuta en 57-skottsmatch" Ja men bra, vi gör det och så kan ni gå i väg och fika och sitta och skratta inne på ert gamla sunkiga kontor medans vi står här och behöver hjälp!
Puss Ems ♥
Nu är det såhär att det är några saker jag skulle vilja säga angående detta!
1. Tränarna varierar inte vår träning ett jävla piss och hur kul är det då att träna om man bara gör samma sak om och om igen?
2. Tränarna hjälper sällan oss treor, man ska ju tydligen kunna allt när man går i trean, ja men om så är fallet så kanske vi ska korta ner skyttegym till två år!
3. Tränarna tror bara att det finns en sida av myntet, en väg till att man inte skjuter bra, eller tränar bra eller vad fan som helst! Men tänk på att man kan skada sig och inte kan träna på grund av det, man kan bli sjuk, ha en förkylning som sitter i ovanligt länge! Och om det blir så, då kan man inte träna och då är det väl klart som fan att resultaten blir sämre!
4. Om man inte tränar bra eller skjuter bra så sjunker man i tränarnas ögon för att de anser att man inte bryr sig om sitt skytte, vad fan tänker dom med?
5. Ni är våra tränare, det är ni som ska hjälpa oss. Ibland hamnar man fel, och man vet inte hur man ska hitta tillbaka, är det då för mycket begärt att ni tittar på en och hjälper en då? Nej, jag trodde inte det!
Tränarna är så jävla lata och man blir så besviken. Jag är besviken. Tränarna känns som en nära vän. Dom ska finnas där och hjälpa en om det känns tungt och jobbigt, men i stället så ignorerar dom en och jag tycker att det är en sån jävla dålig stil! "Idag ska vi skjuta en 57-skottsmatch" Ja men bra, vi gör det och så kan ni gå i väg och fika och sitta och skratta inne på ert gamla sunkiga kontor medans vi står här och behöver hjälp!
Puss Ems ♥
Less på... ALLT!
Ute är det mörkt och månen lyser klarare och starkare än på länge. Det är halvmåne, är det kanske därför jag inte känner mig hel?
Jag ska inte klaga. Har egentligen ingenting att klaga över, men... jag är så jävla less!
Less på att folk ska skylla ifrån sig på allt och alla, less på bråk, less på svartsjuka, less på skolan, less på läxor, less på att bli bättre, less på att alltid försöka, less på att planera, less på att tänka på framtiden, less på allting!
Men det är det fan ingen som förstår!
Seriöst, du som läser, som kanske är 25 år, inte fan vill väl du detsamma nu som när du var 18 år?!
Hur ska man ens veta vad man vill när man är 18 år, det är ju helt jävla sjukt! Ingen människa kan veta det, man växer alltid som människa, man utvecklas, men tydligen så är det en liten del som många har missat.
För enligt alla jävla vuxna människor så ska man när man tagit studenten veta exakt vad man vill.
Man ska skaffa sig någonstans att bo, man ska ha jobb, man ska helst hoppa på en ny utbildning, som om man inte vore nog trött på pluggande efter hela ens skoltid hittills?!
Nu är det ju såhär att jag inte vet vad jag vill.
Vad jag vet är att jag vill flytta till Halmstad, Eskilstuna eller Umeå.
Vad jag vet är att jag vill skaffa mig en lägenhet.
Vad jag vet är att jag vill skaffa mig ett jobb med hyfsat bra lön.
Vad jag vet är att jag vill ta ledigt från allt pluggande ett år.
Vad jag vet är att jag fortfarande vill vara tillsammans med Alex efter skolan och bo tillsammans med honom.
Men det räcker inte tydligen.
För alla måste ha alla svar nu, altt svart på vitt!
Visst, jag nöjer mig inte med detta för det finns fortfarande tusen obesvarade frågor.
Vilken stad ska jag flytta till av de ovanstående?
Vad ska jag söka för jobb?
Vad vill jag plugga till om ett år?
Vill Alex bo med mig efter studenten?
Ja, vem vet?
Varför varnade ingen vuxen mig för dessa problem för några år sedan?!
Varför kunde ingen säga att jag verkligen skulle tänka igenom allt detta för länge sen?
Nu står jag här i hand med en jättedålig utbildning som jag inte kan få jobb igenom, utan jag verkligen måste plugga vidare. Jag har letat efter en massa lägenheter i en massa städer, men ingen faller mig i smak. Jag har letat efter jobb på internet, men tror ni att det finns någonting förutom dessa byggnadsjobb, rörmokare, eller eljobb? NEJ!
Jag blir så arg och visst är det väl inte konstigt att jag är less?
Nej, just det!
God natt // Ems ♥
Jag ska inte klaga. Har egentligen ingenting att klaga över, men... jag är så jävla less!
Less på att folk ska skylla ifrån sig på allt och alla, less på bråk, less på svartsjuka, less på skolan, less på läxor, less på att bli bättre, less på att alltid försöka, less på att planera, less på att tänka på framtiden, less på allting!
Men det är det fan ingen som förstår!
Seriöst, du som läser, som kanske är 25 år, inte fan vill väl du detsamma nu som när du var 18 år?!
Hur ska man ens veta vad man vill när man är 18 år, det är ju helt jävla sjukt! Ingen människa kan veta det, man växer alltid som människa, man utvecklas, men tydligen så är det en liten del som många har missat.
För enligt alla jävla vuxna människor så ska man när man tagit studenten veta exakt vad man vill.
Man ska skaffa sig någonstans att bo, man ska ha jobb, man ska helst hoppa på en ny utbildning, som om man inte vore nog trött på pluggande efter hela ens skoltid hittills?!
Nu är det ju såhär att jag inte vet vad jag vill.
Vad jag vet är att jag vill flytta till Halmstad, Eskilstuna eller Umeå.
Vad jag vet är att jag vill skaffa mig en lägenhet.
Vad jag vet är att jag vill skaffa mig ett jobb med hyfsat bra lön.
Vad jag vet är att jag vill ta ledigt från allt pluggande ett år.
Vad jag vet är att jag fortfarande vill vara tillsammans med Alex efter skolan och bo tillsammans med honom.
Men det räcker inte tydligen.
För alla måste ha alla svar nu, altt svart på vitt!
Visst, jag nöjer mig inte med detta för det finns fortfarande tusen obesvarade frågor.
Vilken stad ska jag flytta till av de ovanstående?
Vad ska jag söka för jobb?
Vad vill jag plugga till om ett år?
Vill Alex bo med mig efter studenten?
Ja, vem vet?
Varför varnade ingen vuxen mig för dessa problem för några år sedan?!
Varför kunde ingen säga att jag verkligen skulle tänka igenom allt detta för länge sen?
Nu står jag här i hand med en jättedålig utbildning som jag inte kan få jobb igenom, utan jag verkligen måste plugga vidare. Jag har letat efter en massa lägenheter i en massa städer, men ingen faller mig i smak. Jag har letat efter jobb på internet, men tror ni att det finns någonting förutom dessa byggnadsjobb, rörmokare, eller eljobb? NEJ!
Jag blir så arg och visst är det väl inte konstigt att jag är less?
Nej, just det!
God natt // Ems ♥
