TIGERFLISAN

Nu har jag varit iväg och haft mitt första träningspass med de autistiska ungdomarna och det var riktigt roligt faktiskt! Okej, vissa lyssnar inte, vissa lyssnar men bryr sig inte, och de skulle jag personligen gärna vilja kasta lång bort eller skrika åt dom att nu helvete är det ni som lyssnar eller så kan ni lämna lokalen, det är ingen som tvigar er att vara här! Men sen finns det de som faktiskt försöker och som faktiskt vill lära sig skjuta och skjuta bra. Det var en tjej där som sköt ganska bra, inte bra poäng, men samlingen var bra, dock så satt hon som en kratta bokstavligt talat. Stolen var åt fel håll, hon hade inget stöd av stödet, bakkappan var galet fel, och det var en himlans massa fel bara. Så jag tog tag i det, för sådär kan hon ju inte sitta tänkte jag. Så jag ändrade på alla de ovanstående felen, sänkte bordet och skruvade in henne, tada! Hon sköt tia efter tia och hon blev så glad! Hon sken upp som en sol och när träningen var färdig kom hon fram och sa:

- Tack så jättemycket för hjälpen Emelie.

Och då kändes det bra!
För då visste jag att jag hade hjälpt henne och hon hade blivit bättre :)

Tränade även ett pass efter att deras träning var färdig, och idag gick det förbannat jävla dåligt. Usch, jag tycker inte om att skjuta 48:or, det är dåligt, dåligt! Och sen vettu fan vad det är med ljuset i den där skyttehallen, för efter att jag skjutit bara 20 skott så blir det som att jag får in en slags zoom i mitt öga, som man zoomar på en kamera, så blir det med mitt skjutöga, och jag vet inte om det beror på ljuset eller om jag faktiskt måste gå till en ögonläkare och kolla min syn. Kanske skulle behöva de där skytteglasen som den där dorotealäkaren tyckte jag skulle ha, men usch... Va jobbigt att skjuta med glasögon!

Puss