TIGERFLISAN

Nu har jag ringt till den där Carl, Pekåschefen ni vet. Ja, så farligt var det faktiskt inte, han var så trevlig och glad i telefon så de va no problemas. Han sa att de inte hade några jobb lediga som det såg ut nu i Pekåsbutiken ute på Rud och sen började han tracka mig med frågor. Han frågade hur gammal jag var, varför jag bodde i karlstad, vad jag studerade på universitetet, vad jag studerade på gymnasiet, vad jag hade gjort innan, hur länge jag hade tänkt jobba på Pekås om jag skulle få jobb och då skulle jag ha ljugit känner jag.

Ärlig som jag är så sa jag att jag tänkte mig ett-två år eftersom jag ville göra något annat än att bara plugga och då sa han att de tar in de som tänker sig en framtid inom handelsbranschen allra först, great. Han sa att jag därför inte är idealpersonen som de söker, men att jag skulle gå ner på till butiken och lämna mina papper till en kille som heter Emil eftersom de sätter in alla sökande i en pärm och om det skulle dyka upp något i framtiden så skulle de höra av sig, great.

Det är ju inte ens värt att gå ner och lämna in papprena, vad skulle det tjäna till?
Jag är tydligen inte deras idealperson så varför skulle de vilja ha mig i framtiden?
Nej, just det.

Nej usch för att säka jobb säger jag!
Hittills har min dag varit ett helvete. Jag unde inte sova ett piss i natt, skyttet gick som en berg-och-dalbana, sen var det någon jävel i sporthallen som sköt en fotboll i ansiktet på mig, sen var bussen försenad och så nu det här med jobbet. Och ovanpå allt det här är jag dödstrött och vrålhungrig och jag har pissont i min rygg, yey.