Sug efter längdskidor

Sitter och tittar på OS och skidskytte och plötsligt känner jag ett sug efter att åka längdskidor! Jättekonstigt, jag hatar vintern och jag har aldrig varit särskilt förtjust i skidor faktiskt, men på äldre dar så har jag testat det två hela gånger, en gång med pappa och en gång med älsk och det är faktiskt riktigt roligt! :)

Suget kom när det gick så dåligt för svenskarna. Jag vill testa skidskytte! Jag vill veta hur svårt det egentligen kan vara! De skjuter som enna krattor, och ja, jag vet att de har åkt skidor för fulla puckar och har pulsen på högvarv, och ja, jag vet att de inte har några stabila skyttekläder utan bara en ynklig liten skiddräkt, men kom igen! Hur svårt kan det vara? Hålen är ju gigantiska! Liggandehålen är väl lika stora som vidden av en sjua på en korthållstavla och stående är ju hela svarta pricken, vilket gör att det krävs en fyra för att få igen den. Så hur kan de missa?! Puls. Nerver. Slarviga avfyrningar. Vind. Solljus. Dimma. Eller bara dåligt tränade i skyttet?

Jag har faktiskt testat att springa emellan skjutningarna. Vi gjorde det en sommar bara för skojs skull och när jag la mig så gick gevärspipan som en jävla duracellkanin, upp och ner, men jag sköt ändå nior och tior. Så, ja, jag hade puls, men träffade hyfsat i alla fall. Och det var ju första gången jag testade! Då får vi tänka på våra skidskyttar nu, de är tränade i detta! De är vana att ha puls! De är mer vana att geväret skakar än står blick stilla. De är för fan med i OS! De ska kunna träffa utan några problem för hålet är stort, verkligen stort! Och jag kan inte ens förstå hur mycket man kan vingla och skaka för att dra ut ett skott i det vita på stående när man bara behöver skjuta en fyra.

Nä, det skulle vara riktigt roligt att testa skidskytte!
Jag tänkte faktiskt att jag skulle börja med det för några år sen så jag satte på mig längdskidorna och for ut i skogen med pappa. Jag hade inte stått på ett par längdskidor sen jag var fyra år (och då är man ju inte särskilt duktig, eller hur?) Det första pappa gör är att dra med mig UPP FÖR EN BRANT BACKE. Jag stakade och stakade, gled bakåt, tog mig uppåt, mössan gled ner, jag gled ner, jag blev förbannad, jag tog av mig skidorna och gick upp istället. Väl upp skulle jag NERFÖR EN BRANT BACKE och att svänga med längdskidor är inte detsamma som slalom, så jag höll på att slå ihjäl mig då jag kastade mig åt sidan för att inte köra in i ett träd, fort som fan gick det också! Men när det blev plant så gick det bättre och jag fick in tekniken. Men efter det passet gav jag upp och det var inte förrän förra året när Alex tvingade med mig ut i Rotnäset som jag åkte igen.

Undrar om det är lättare att vara skytt och lära sig åka skidor,

eller...

Om det är lättare att vara skidåkare och lära sig skjuta.

Jag tror helt klart på det nedersta alternativet, det är ju så det varit för alla våra svenskor i landslaget, men det kanske är det som är felet! Jag kanske skulle göra det bakvända och förvåna hela Sverige-eliten!
Jag kanske ska satsa på det här, bli skidskytt, komma med i deras landslag och om si sådär åtta-tolv år så är jag med i OS och dominerar och visar att alla har levt med fel vision i alla tider. Man ska vara skytt och sätta på sig skidor, inte vara skidåkare och lägga till ett gevär.

Puss!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0