Jag har det alla söker
Jag ska berätta en sak för er och bara för er faktiskt.
Jag är en 19-årig tjej som flyttade hemifrån när jag var 15 år. Om man tänker efter så är man ganska ung vid 15 års ålder, bara titta på allt folk som inte gjort det ännu! Det gör att jag växer lite, några cm sådär, haha! Jag är glad att jag tog beslutet att flytta hemifrån vid den åldern, det har gjort mig mer självständig. Fast samtidigt hade det kanske varit lättare att bo hemma några år till, men varför ska man välja den lätta vägen?
Jag är arbetslös och jag gick en utbildning i gymnasiet som inte har gett mig något i karriärsväg, men det spelar faktiskt ingen roll för att gå estet musik var ett av de bästa valen jag har gjort i hela mitt liv. Att flytta till Strömsund var helt klart det bästa, utan tvekan. Ja, jag är arbetslös och ligger vaken om nätterna och oroar mig för en massa, pengar, boende, mat, shopping, resor, karriär, utbildning, träning, men trots detta, trots alla jävla motgångar som jag har haft de senaste månaderna, så är jag lycklig.
Jag är så jävla lycklig!
Jag har världens bästa pojkvän och det är inte bara något jag säger. Jag tror inte att någon förstår hur vi har växt samman sen vi flyttade tillsammans. Vi har mognat tillsammans och vi har varit tillsammans i motgånagr och medgångar. Jag älskar honom och jag skojar inte när jag säger att jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv med honom, han är som syre, jag behöver honom. Sen är jag så jävla lycklig! För jag har världens bästa familj. Visst, vi bråkar, vi är irriterade på varandra, vi skriker åt varandra, vi blir trötta på varandra, men det är bara småpotatis. Tänk allt annat! Tänk när vi sitter och tittar på film tillsammans och pappa får ett skrattanfall när han tittar på filmen Kopps och jag och mamma garvar för att pappas skratt är så fult, eller de stunderna vi har varit på semester. Det är inte lätt att resa som en familj för man gnäller om småsaker, men tänk alla minnen vi har ifrån alla våra semestrar. Jag älskar min familj.
Sen så är jag så jävla lycklig över att jag har något som jag älskar - skytte.
Jag älskar att skjuta. Det går inte ens att beskriva känslan när man sätter på sig skyttekläderna och gör första inlyftet och man skjuter och känner att det tar precis mitt i, man behöver inte ens ta tillbaka tavlan för man vet precis vart skottet sitter, det är den bästa känslan som finns och det är det som gör att man väljer att skjuta ett skott till och ett skott till och ännu ett tills man har skjutit så många att man känner sig nöjd.
Jag är arbetslös, jag lever i en liten lägenhet i Sverige bland all snö och slask och kyla, utan utbildning, utan att veta vad jag vill bli, utan att veta vad jag vill göra i framtiden, men jag är så jävla lycklig för jag har det alla söker - jag har kärlek.
Jag är en 19-årig tjej som flyttade hemifrån när jag var 15 år. Om man tänker efter så är man ganska ung vid 15 års ålder, bara titta på allt folk som inte gjort det ännu! Det gör att jag växer lite, några cm sådär, haha! Jag är glad att jag tog beslutet att flytta hemifrån vid den åldern, det har gjort mig mer självständig. Fast samtidigt hade det kanske varit lättare att bo hemma några år till, men varför ska man välja den lätta vägen?
Jag är arbetslös och jag gick en utbildning i gymnasiet som inte har gett mig något i karriärsväg, men det spelar faktiskt ingen roll för att gå estet musik var ett av de bästa valen jag har gjort i hela mitt liv. Att flytta till Strömsund var helt klart det bästa, utan tvekan. Ja, jag är arbetslös och ligger vaken om nätterna och oroar mig för en massa, pengar, boende, mat, shopping, resor, karriär, utbildning, träning, men trots detta, trots alla jävla motgångar som jag har haft de senaste månaderna, så är jag lycklig.
Jag är så jävla lycklig!
Jag har världens bästa pojkvän och det är inte bara något jag säger. Jag tror inte att någon förstår hur vi har växt samman sen vi flyttade tillsammans. Vi har mognat tillsammans och vi har varit tillsammans i motgånagr och medgångar. Jag älskar honom och jag skojar inte när jag säger att jag skulle kunna tillbringa resten av mitt liv med honom, han är som syre, jag behöver honom. Sen är jag så jävla lycklig! För jag har världens bästa familj. Visst, vi bråkar, vi är irriterade på varandra, vi skriker åt varandra, vi blir trötta på varandra, men det är bara småpotatis. Tänk allt annat! Tänk när vi sitter och tittar på film tillsammans och pappa får ett skrattanfall när han tittar på filmen Kopps och jag och mamma garvar för att pappas skratt är så fult, eller de stunderna vi har varit på semester. Det är inte lätt att resa som en familj för man gnäller om småsaker, men tänk alla minnen vi har ifrån alla våra semestrar. Jag älskar min familj.
Sen så är jag så jävla lycklig över att jag har något som jag älskar - skytte.
Jag älskar att skjuta. Det går inte ens att beskriva känslan när man sätter på sig skyttekläderna och gör första inlyftet och man skjuter och känner att det tar precis mitt i, man behöver inte ens ta tillbaka tavlan för man vet precis vart skottet sitter, det är den bästa känslan som finns och det är det som gör att man väljer att skjuta ett skott till och ett skott till och ännu ett tills man har skjutit så många att man känner sig nöjd.
Jag är arbetslös, jag lever i en liten lägenhet i Sverige bland all snö och slask och kyla, utan utbildning, utan att veta vad jag vill bli, utan att veta vad jag vill göra i framtiden, men jag är så jävla lycklig för jag har det alla söker - jag har kärlek.
Kommentarer
Trackback
