TIGERFLISAN

Jag har kommit på att jag älskar musik.
Jag älskar piano, vi är ett, det är jag och mitt piano mot världen. När jag sitter vid det så känns det som att det bara finns vi och förstår ni vilken skön känsla det är?
Man glömmer tid och rum, man bryr sig inte om någonting förutom musiken, man spelar och spelar, man analyserar inte, man bryr sig inte om hur det låter, man bara är!

Om någon kom och tog ifrån mig den känslan skulle jag vara död.
Tack Strömsund och mina tre år här för att du förde mig samman med något jag har saknat i hela mitt liv, känslan av att vara ett med något.

Egentligen är det inte pianot jag är ett med, snarare tonerna jag skapar, känslan jag framhäver. Jag har aldrig varit ett med mitt gevär, men däremot har jag varit ett med skotten och smällarna som har skjutits, lukten fårn 6,5-skotten, rekylen som man får i axeln, när jag har tittat i kikaren och sett att jag skjutit en tia, det är DET som jag är ett med, inte geväret, inte pianot, utan känslan.

Vad vore en människa utan känslor?
Inte existerande