En ljusglimt i mörkret

Nyfiken på vad mina vänner håller på med, (eftersom man knappt ser dem i dessa tider!) så kollade jag runt och läste lite bloggar och till slut landade jag hos en människa som alltid får mig att skratta, men när jag läste hennes blogginlägg så ville jag ju bara gråta.

Hon berättade om en sak som jag tror är varje människas mardröm.
Hon berättade att hon möjligen kan har reumatism.
Bara det ordet gör att man stelnar, man får panik, JAG får panik!
Hon är pianist, hon är fotograf, hon lever med sina händer, ska någon komma och ta dem ifrån henne?
Ska någon komma och ta ifrån henne det hon brinner för? Det är inte rättvist..

När jag läste om att hon möjligen kan ha reuatism så fick det mig att tänka på hur jag skulle reagera om någon sa att jag kan ha det. Jag skulle ALDRIG mer få skjuta, jag skulle ALDRIG mer få spela piano, jag skulle ALDRIG mer få spela innebandy, jag skulle ALDRIG mer kunna hålla i ett band, tunnband, ett par käglor, en boll, ett rep, ingenting! Jag skulle dö, det skulle ju inte kännas värt att leva om jag inte får göra det jag älskar.

Jag ber till gud att denna underbara människa inte har reuatism.
Jag ber till gud att denna underbara människa ska få ha sina händer och leva med dem.
Jag ber till gud att denna underbara människa ska få göra det hon älskar.

Hon är inte värd att straffas på detta sätt...

Puss

Kommentarer
Postat av: amanda!

älsklingsemelie <3

2009-05-15 @ 23:53:49
URL: http://amandasundin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0