Längtan skrider fram

Jag fick precis sån lust att sjunga! Sådär som jag brukade göra i de gamla goda dagarna, då jag sjöng för att det var ROLIGT. Har inte känt den känslan sen..? Ja, jag vet inte ens när! Så länge sen är det och vems fel är det? Ja, det kan väl ha något med den estetiska utbildningen i Strömsund att göra, som fick mig att inse att jag faktiskt inte kan sjunga. Nej, det är då ett sanningens ord. Där fanns det ljusglimtor i mörkret som verkligen kunde förtrolla en och... jag? Med min skrällande, gnällande, hemska röst!

Så istället för att sjunga så gjorde jag något som alla kan lära sig, jag lärde mig spela piano. Där spelar man efter noter och ackord, där låter allt likadant hela tiden och det finns ingen som dömer en, annat är det med sång. Där är det ständigt bedömning och kommentarer som sprids, no matter what! Det spelar ingen roll om du sjunger på Broadway eller om du står hemma framför spegeln, förr eller senare kommer det alltid någon med en kommenatr, en åsikt.

Även om piano spelas efter noter och ackord och inte är dömande, så kan jag ju inte påstå att jag direkt följer anvisningarna, nej, jag spelar efter min egna känsla jag, sen skiiter jag i om det låter bra eller dåligt för i mina öron låter det bra och jag blir ett med musiken., med pianot!

Puss

Kommentarer
Postat av: aaamanda!

att spela piano är helt och hållet ens egen själ som man bara spiller ut genom fingrarna! det är det bästa som finns, faktiskt :D

2009-08-31 @ 21:12:03
URL: http://amandasundin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0